ar-tanten

Senaste inläggen

Av C E - 25 augusti 2022 15:55

Välkommen Zafir, som flyttade hit i söndags. Han levererades till Nordansjö i fredags och helgen har vi tillägnat i Nordansjö på ridläger. Perfekt tillfälle att börja lära känna varandra. Till vardags är det "Faffur" som gäller. 


Faffur är en 17-årig New Forest som avlsutade sin tävlingskarriär på topp genom att bli distriktsmästare i dressyr kategori C med sin matte Lucy, nu ska han ägna sig åt Kraftskapande Ridkonst och jag ser jättemycket fram emot vår  resa tillsammans. Tack Lucy och Ida för förtroendet.               

Av C E - 6 juli 2022 08:17

Artur har känts lite avslagen på sista tiden, har väl lite tänkt att det berott på värmen och sommaren och på att vi snäppat upp träningen lite. Det har känts lite otydligt. Hade ut equiterapeuten för att säkerställa att det inte var någon stel muskel eller liknande, men det är nog så att han sörjer sin vän, vilket inte alls är så konstigt. Petter fanns där när han kom som föl, och har funnits där i Arturs liv i tio år (bortsett från nått år när Artur var utlånad). Så nu är det extra mys, promenader ute i skogen och bara vara ett tag. 


Ridläger har jag hunnit med, i Kovland hos min tränare Yvonne Odsberg. Störtregn första dagen och underbart sommarväder därefter, trevligt sällskap och supergod vegansk och vegetarisk mat. 

 

Dessutom fick jag förmånen att låna vackra rara Zafir, och man kunde ju tro att jag hade fått förhandsinformation om färgen på rosetten men icke, ren tur. Tack Ida för lånet av pärlan!

 

Och så tänker jag testa att göra en ny salva, en sårsalva. Får se hur det går.

 

Av C E - 29 juni 2022 09:02

Petter fick vandra över regnbågsbron för ett tag sedan. Vi har ju gått vid varandras sida i 16 år, min absoluta drömhäst, krigarhästen och min once in a lifetimehäst. Så tacksam för den tiden. 

 

     

Foton av Yvonne Odsberg som också var med och räddade dagen. 

Ett roligt minne blev det också i allt sorgliga..... Jag hade gett Petter Domesedan under tungan och sen stod vi där och väntande in.... Petter slickade hela mitt ansikte blött, han har alltid varit en slickhäst. Sen inser jag att jag ju gett honom lugnande, har jag fått det i min mun? Panik, Yvonne kollar giftinformationen och jag spottar och sköljer munnen. Jag överlevde fast jag hade bilder i huvudet hur både jag och Petter dog tillsammans. 

 

Ses på andra sidan


En ny liten kamrat och flyttat hit, Svea, världens gulligaste valp

 

Och för några helger sedan var det kurs för Ewa Schaeder i Nordansjö, åkte med Artur min trogna kurskamrat som har tagit så stora kliv framåt att jag knappt tror det är sant.

 

Ponnin med guldögonen

   

   


 

Och så kan jag med stolthet, tacksamhet och glädje säga att jag nu är Certifierad Representant för Kraftskapande Ridkonst! Tjoho liksom! Och väldigt mycket wow, släng på lite lyckorus på det också.  

    

Av C E - 26 september 2021 15:47

Igår var Yvonne här vilket alltid är väldigt trevligt. Igår var också en stor dag då det var första gången på nästan ett år som jag satt upp på Petter. Vilken lycka att få sitta där igen, man saknar lite ord men massor av kärlek och välbehag. Resten av dagen var jag så himla nöjd. Nöjd i hela kroppen, och tacksam. Petter min Petter, det finns ingen som du.

        

Sen var det Artur då, som har så mycket kraft i sig nu så att jag nästan inte fattar att det är han på bilderna. Vilka hästar jag har!

                

Kraftpaket! 

Sist var det Trigger. Vi testade ett nytt bett som ska hjälpa honom lossa lite låsningar i munnen. Det funkade över förväntan och jag kände stor skillnad. Har beställt ett sådant bett som jag kan visa när det kommer. 

Stort tack till Yvonne Odsberg för vackra foton!



Av C E - 23 september 2021 06:18

Häromdagen åkte jag iväg till Yvonne för att vi skulle tillbringa en heldag hemma hos Ewa. Det kändes så spännande, hade fjärilar i magen och en viss förväntan samt en liten liten oroskänsla. Jag tycker det är svårt (lite läskigt) att sätta mig på en häst jag inte känner. Jag har med åren insett att relationen med hästen är väldigt viktigt för mig, jag skulle gissa att det är ömsesidigt. Men alla relationer måste också börja någonstans. Det bästa är om jag kan titta på hästen innan, hur den rör sig, få in en känsla i kroppen vad jag kan förvänta mig. Man kan säga att jag kopplar upp min kropp mot hästens och att hans rörelser tas emot av min kropp. Flummigt jag vet men jag tror dom flesta gör det utan att tänka på det.


Yvonne och jag hade en mycket trevlig och fnittrig kväll. Vi klev upp vid 5 och åkte sen den långa vägen till Umeå. En toppen road trip med mycket snarr och bra prat.


Väl framme gick vi runt och hälsade på alla gårdens bofasta hästar, hund, katter, get och höns. Sen fick vi se när Ewa red och wow, hoppas jag kommer lite i närheten av hennes ridning.


Jag fick förmånen att rida Clipp och när jag satt där var jag inte ett dugg orolig (Yvonne hade tömkört honom innan så då fick jag ju se hans rörelser och känna in hans person). Det var det coolaste jag har gjort. En värstingupplevelse som jag ska försöka hålla kvar länge. Jag fick känna på piaff, anslag och terre a terre. Så nyttigt att få känna hur jag ska göra och hur det ska kännas. Ska ta med mig det till mina hästar, i dagsläget är det Artur som börjar närma sig. 

           

Vilken fantastisk häst! Och vilken fantastisk dag! Tack Yvonne för de vackra bilderna! Och tack Ewa!

Av C E - 23 september 2021 06:18

Häromdagen åkte jag iväg till Yvonne för att vi skulle tillbringa en heldag hemma hos Ewa. Det kändes så spännande, hade fjärilar i magen och en viss förväntan samt en liten liten oroskänsla. Jag tycker det är svårt (lite läskigt) att sätta mig på en häst jag inte känner. Jag har med åren insett att relationen med hästen är väldigt viktigt för mig, jag skulle gissa att det är ömsesidigt. Men alla relationer måste också börja någonstans. Det bästa är om jag kan titta på hästen innan, hur den rör sig, få in en känsla i kroppen vad jag kan förvänta mig. Man kan säga att jag kopplar upp min kropp mot hästens och att hans rörelser tas emot av min kropp. Flummigt jag vet men jag tror dom flesta gör det utan att tänka på det.


Yvonne och jag hade en mycket trevlig och fnittrig kväll. Vi klev upp vid 5 och åkte sen den långa vägen till Umeå. En toppen road trip med mycket snarr och bra prat.


Väl framme gick vi runt och hälsade på alla gårdens bofasta hästar, hund, katter, get och höns. Sen fick vi se när Ewa red och wow, hoppas jag kommer lite i närheten av hennes ridning.


Jag fick förmånen att rida Clipp och när jag satt där var jag inte ett dugg orolig (Yvonne hade tömkört honom innan så då fick jag ju se hans rörelser och känna in hans person). Det var det coolaste jag har gjort. En värstingupplevelse som jag ska försöka hålla kvar länge. Jag fick känna på piaff, anslag och terre a terre. Så nyttigt att få känna hur jag ska göra och hur det ska kännas. Ska ta med mig det till mina hästar, i dagsläget är det Artur som börjar närma sig. 

           

Vilken fantastisk häst! Och vilken fantastisk dag! Tack Yvonne för de vackra bilderna! Och tack Ewa!

Av C E - 21 augusti 2021 17:41

Att Artur är ett A-barn/ponni har jag vetat några år. Han gör alltid det bästa han kan, försöker alltid och som han har vuxit. Det har hänt så mycket sista tiden, speciellt med galoppen då vi knappt haft någon. 


Idag var Yvonne här och jag sa att jag såg fram emot att visa vår galopp och så sa jag att rätt vad det är så gör vi byten haha. Då gör vi det idag! Och det gjorde vi!! Är fortfarande alldeles rusig och går runt och säger "Artur" med ett beundrande tonfall. Är väldigt stolt över min ponni och ja över mig själv också. Trodde jag aldrig....


Nästa helg är jag fotfolk på ridläger i Kovland, längtar....

 

Av C E - 4 augusti 2021 09:41

Igår red jag lektion för Ewa på Artur. Jag har min Pixio som filmar träningen och genom den ser Ewa mig och via en app kan vi också prata med varandra. Appen spar också inspelningen med ljud vilket är toppen när man vill se träningspasset igen. Det är så nyttigt att se sig själv rida, läktarryttare är ju som bekant dom bästa ryttarna (hi hi)och att vara läktarryttare till sig själv är nyttigt. Man ser saker tydligt som man kanske inte ens är medveten om men som man har hört sägas.


Vi tränade Karré, inte Carre, och omformning, Artur var duktig och det tränar vi vidare på. På slutet tog vi lite galopp, den har blivit så mycket bättre sista månaden och nu kan vi jobba lite i den. Måste dock hitta en bra sits där jag jag inte faller fram och inte sitter för tungt och tappar trampet i stigbygeln. Träna träna. Travstegen efter galoppen var lite spännande för där kom lite gång fram, ska bli spännande att se fortsättningen på det. Bjuder på några kort, inte dom bästa då det är skärmdumpar från träningsfilmen, men ändå.

       

Skapa flashcards