ar-tanten

Senaste inläggen

Av C E - Måndag 24 juli 05:25

Kan tänka mig att några undrar om jag inte sörjer.... eftersom jag inte gråter hela tiden, eftersom jag kan skratta, eftersom jag är väldigt upptagen med det som måste göras, eftersom..... Men det är ju klart att jag gör, men jag gör det på mitt sätt. Jag har sagt det förut.... just nu är jag avstängd (inte hela tiden, men för det mesta), antagligen för att det är mitt sätt att hantera det på, jag har en väldigt klar bild i huvudet av vad som måste göras, och jag kan inte tillåta mig att bryta ihop innan det är gjort, för det går liksom inte, risken då är ju att det som måste göras inte blir gjort. Är ni med? När vi har installerat oss i lägenheten, flyttat hästarna, städat ur husen här och allt är klart. Då, men inte förrän då. Och det kan ju låta helt galet att man kan styra sig själv så, och det är det nog inte alla som kan (kanske), men jag kan, och jag gör det, för att det ska bli så bra som möjligt för barnen och för att det känns rätt för mig att göra så. Jag kan inget annat sätt, för att jag är jag.


 

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser

ANNONS
Av C E - Söndag 23 juli 04:21

Tiden går, sommaren är snart slut och nog blev det här, som min dotter sa, den pissigaste sommaren ever. Det skriver jag under på...eländiga pissommar. Men nu är den snart slut, hösten är på ingång, jag har snart packat klart, har en lägenhet som väntar och ser på ett sätt fram mot att börja ett nytt kapitel, lägga det här bakom oss så gott det nu går. Nu menar jag inte att vi ska glömma allting, det gör vi ju inte, det är inte därför vi flyttar, vi gör det för att skapa vår nya framtid. Nya rutiner, nya rum, ny utsikt och jag hoppas och tror att det blir bra. Jag ser framåt, det är ingen mening att göra det på något annat sätt. Jag är väldigt praktisk, det är jag tacksam för nu. Jag tänker på att rida, om någon vecka gör jag det också, har lite bankärenden, bouppteckning och sånt framför mig först bara, men sen....

 

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser

ANNONS
Av C E - Lördag 22 juli 05:21

Man hade kunnat tro att det var där jag var igår. Igår var det som vi brukar säga är den jobbigaste dagen på hela året, nu har ju varje dag den senaste månaden varit dom jobbigaste.... Igår tog vi upp höt. Snälla Anja var här och hjälpte till, grannarna skickade över två karlar, en från Kanda och en från Australien, så vi fick träna engelska samtidigt. Min dotter var också med hela dagen, när vi öste på för mycket blev det stopp i röret, hennes jobb var att rensa det.

   

När det var lunchpaus kom den i en korg med rutig handduk över, och så mycket gott! Samma sak med kaffet, i fina koppar levererade i en korg. Astrid Lindgren-feeling på hög nivå, sen att vi hade jeans och rutiga skjortor gjorde ju inte saken sämre. Så årets jobbigaste (normalt sett) dag gick rätt smidigt förbi och 6 ton hö ligger på loftet.

Av C E - Fredag 21 juli 05:21

Min faster var här igår, hon var så glad över mina fina vänner som ger så mycket kärlek, och det är ju jag också så klart, det hjälper väldigt mycket att veta att ni finns. Ni är bäst! Tack!


Igår tackade jag ja till lägenheten sen gick jag ut och luktade på den största pionen, fick ett bi i näsan, vi blev nog lika chockade båda två.

 

Med jämna mellanrumt tror jag att jag har inbillat mig alltihop, att jag är i Twin Peaks, skulle inte alls bli förvånad (på riktigt) om det kom dansande dvägar som pratade långsamt eller till och med baklänges......

  Bilden tillhör Mathias/Villfarelser

Av C E - Torsdag 20 juli 03:57

Åkta iväg för att kolla på lägenheten, och det var väl inget fel på den liksom, nyrenoverad och allt, men kontrasten.... Kontrasten mellan där vi bor nu och den fick mig att gråta. Hopplöst känns det, men samtidigt, det finns bara en väg och den är fram.


Den utsikten, Och den.

   


Det huset, och det

   

Ja, ja, tungt var det. Hjärtat åkte ner i magen och blev till en klump, den stannade kvar där. När jag kom hem hade fyrhjulingen kommit...... Städade ur den lite.... En riktig skitdag!

Av C E - Onsdag 19 juli 05:22

Igår fixade jag och dottern med staketet, jag hade hämtat virke redan innan allt det här hände, så det är lika bra att byta ut det som var fult. Vi gjorde halva hagen klar. Tummen upp för oss.

 

Mina snälla grannar kom hit och klippte gräset, felet med gräsklipparen var ju lite pinsamt då det visade sig vara slut på bensin..... då känner man sig rätt dum i huvudet ska jag erkänna. Hade inte ens tänkt tanken, var så focuserad på att det var något vääääldigt tekniskt.


Pratade med Mikkes syster en lång stund igår (tack för trevligt samtal) så idag lägger jag ut en bild på diket eftersom hans familj i Stockholm ju inte har sett det ännu. Som ni ser är det är riktigt djupt dike.

 

Till höger ser ni våra blommor, som fortfarande blommade flera veckor efteråt. Och idag ska vi kolla på en lägenhet...

Av C E - Tisdag 18 juli 05:35

Men började dock bra med solsken och goda dofter från blommorna. Sen skulle jag åka till veterinären för kloklippning av hundarna.  Vi gjorde alltid så för att jag tycker det är svårt att klippa svarta klor. Den här gången tog jag bara med mig Humlan eftersom hon har så speciella klor och jag ville se hur mycket jag törs ta i framtiden för nu får jag försöka klippa dom där klorna själv. Det gick jättebra att åka dit och Humlan som tycker det är läskigt att åka bil låg avslappnad och lugn. Men när vi kom in på mottagningen.....då kom det....tårarna. När jag kom in där blev det så väldigt uppenbart att Mikke saknades....kunde inte sluta gråta, grät under hela besöket, hela vägen hem, och när jag ändå var i farten så grät jag resten av dagen också.


Försökte klippa gräset (med tårar i ögonen) men den blev varm och la av efter en halvtimme, vad fan gör jag för fel?

    

Av C E - Måndag 17 juli 05:27

Igår var det inneväder, regn och inte särskilt varmt. Det blev en lugn dag, sov mycket och småplockade.

 

När något sånt här händer vill man ju gärna tänka att allt har en mening, och det har jag alltid trott, och fortsätter att tro, men vad är egentligen meningen med detta? Jag gissar att jag en dag kommer att få reda på det, men just nu undrar jag....


Känner så mycket kärlek från  och av familjen, till familjen hör även djuren. Jag har börjat snegla på hästarna och känna ett sug efter ridning igen, men inte riktigt ännu. Har för mycket i huvudet fortfarande, när man rider måste man vara där och nu, man kan inte sitta och grunna på annat, men det är nära. Inte mycket kvar att packa, så jag har dragit ner på farten och är inte lika intensiv längre.


Mina två vackra honkatter måste få nytt hem, dom är utekatter och skulle inte trivas i en lägenhet. Båda är steriliserade. Den sköldpaddsfärgade är en main coon-korsning och ca 15 år, den ljusa är en helig birma, runt 7 år. Dom vill bo på landet och fånga möss. Båda är mycket trevliga, den ljusa pratar mycket.

     

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se