ar-tanten

Senaste inläggen

Av C E - Onsdag 26 april 04:50

Igår skulle vi ut i paddocken för första gången sedan i höstas. Väderet var inte mycket att hurra över, det blåste kallt och snöade med jämna mellanrum. Petter är alltid uppspelt första gången/gångerna vi är där om det har gått ett tag sedan sist så jag tog honom från marken. Vi håller oss till rutinen och går in i gräshagen precis bredvid paddocken först, så får han tagga ner och blänga på paddocken i lugn och ro. Tycker han skötte sig riktigt fin och han lyssnade rätt bra även om jag märkte att han var ofocuserad. Efter några varv släppte jag honom lös och då förvandlas han till Räzer-Petter (det gäller att hålla sig ur vägen) för då springer han och bockar och hoppar omkring, rejsar på långsidorna, byter varv ibland och ibland gör han en volt. Jag står i mitten och tittar på, det går inte att göra något annat för han är väldigt upptagen med det han gör. När han tycker att han är klar, kommer han in till mig. "Nu är jag klar mamma, nu kan vi gå och äta lite mer gräs ok". Så så mycket jobb blev det inte gjort, men han fick busa av sig i alla fall och det måste göras innan vi kan börja få något gjort där inne.


Gjorde samma sak med bönan, men hon är en sansad dam och travade iväg ett halvt varv, sen kom hon in till mig igen. Vi gjorde lite groundwork i nått varv bara för att känna efter. Hon skötte sig fint! Ser fram emot när vi är lite mer på gång.


 

ANNONS
Av C E - Tisdag 25 april 05:29

Så skulle då bönan på återkoll. Min kompis kom hit på morgonen och följde med mig in till kliniken, det är alltid skönt med sällskap. När vi kom fram lastade vi ur och gick in för att anmäla oss. En operation hade dragit ur på tiden så vi satte oss för att vänta. Sen kom en ponny in akut så vi fick vänta lite till. Sen ringde min kompis telefon, såg direkt att det var något viktigt. Hon blev alldeles vit i ansiktet, trodde typ att någon hade dött. Hon reste sig upp och sa "jag måste åka". Det visade sig att hennes treåriga barnbarn hade en lever som väntade på Huddinge, och transplantationen utförs i skrivande stund (alla tankar till hela familjen).


Bönan fick återigen beröm för sin vänliga personlighet och magen såg väldigt fin ut, tre små rosa prickar var dock kvar så hon får äta medicin några veckor till för säkerhets skull. Vi kan börja jobba igen, så idag ska vi ut och inviga paddocken för den här säsongen.


Min vackra prinsessa

   

ANNONS
Av C E - Måndag 24 april 05:16

Stugorna vi bodde i var hur mysiga som helst, man kände sig som Emil i Lönneberga typ.

  Och  naturen var väldigt karg i jämförelse med vad jag är van.

        En av dagarna åkte vi in till Visby för att äta middag. Jag hade ju aldrig varit på Gotland innan så Visby var mäktigt att se, med muren och dom gamla byggnaderna, som en blandning mellan gamla stan i Stockholm och dom gamla träkåkarna på söder.

             

Sista dagens ridning var extra kul och nyttig. Jag är ju lite kortare i min vänstra sida (ingen nyhet) och det fick jag lite hjälp med.

 

Misslyckades med att ladda upp filmerna, gör ett nytt försök imorgon. Håll tummarna nu för bönans återbesök.


Av C E - Söndag 23 april 05:35

Men jag har ju varit på äventyr ju, på Gotland. Vi var tre som åkte bil från Ånge (och två flög från Sundsvall). I måndags morse klev jag upp 03.00 och tuffade iväg. Det var (naturligtvis) nästan ingen trafik alls. När vi stannade för att äta frukost/lunch vid åtta hade macken inte ens öppnat så vi fick så och vänta en stund haha. I Gävle var det snöstorm och stackars dom som hade bytt till sommardäck...


Vi kom i god tid fram till färjan, vi hann till och med ta en fika.

    Sen var det bara att köra på, parkera bilen och ta plats. Resan över tog tre och en halv timme (mot tidigare åtta timmar).

  Vi stannade för att handla lite mat så att vi skulle ha frukost och middag och sen mot Gotlands Ridakademi då.

                    Vi gick direkt ner till ridhuset såklart och bilderna visar ridhuset från utsidan och insidan. När vi kom tränades det hästar, vi såg tre tränas innan vi packade in oss i husen. Jag fick ett eget litet rum och delade kök med dom andra som i sin tur delade på en liten stuga (ingen sängplats för mig där)

    Litet och mysigt med egen toalett/dusch. En grej som överraskade mig, var hur kallt det var, mycket kallare än hemma även om våren hade kommit längre (det var grönt). Jag borde ha packat termobyxor istället för ofodrade ridbyxor, skoterkängor istället för tunna läderridstövlar......ja, ja nästa gång vet jag, för fler gånger det blir det.


På förmiddagarna hade vi Bodyawerness som till en viss del liknar yoga men inte helt och hållet (nu har jag ju inte hållt på med yoga så helt säker är jag inte). Det går ut på kroppskännedom, man gör olika övningar för att lära känna sig kropp, vad som funkar, vad som är svårare. Focus låg på bäckenet, och det kom igen i ridningen sen eftersom det var focus på sits och hur vi använder bäckenet i sitsen. Vilken perfekt början!


Jag hade blivit tilldelad deras PRE-hingst och var lite nervös inför första passet, är inte helt bekväm med att rida nya hästar, man är så van med sina egna. Ridhuset var delat (med bommar och stolar och en lina) i två. Så ett ekipage på ena sidan och ett på den andra. Första lektionen fick vi känna hur det kändes att bara gunga med i steget, först focusera på när det inre benet lämnade marken, upp och ner. Sen fram och bak, och hur man genom att korta fram och bak minskar steget, och genom att öka, länga steget.


 

Fullt focuserad på att känna att jag sitter helt rakt över hästen, med lika mycket vikt på båda sitsbenen.        

Och vi red på lina. Dels för att även om det låter pyttigt så tog det allt att focusera på sitsen, att hålla på och styra också hade stört, dessutom var det ju andra hästar på nedre delen av ridhuset, och alla hästar kände inte varandra så det var även en säkerhetsaspekt på det.    Väldigt nöjd med hjälpen jag fick, och det var så värdefullt att ha en häst som visade direkt när det kändes bra och man gjorde rätt, för det var så små rörelser att man kanske inte hade märkt skillnaden på sin egen häst. Men det ska jag såklart pröva. Kanske imorgon, men först ska bönan på återbesök till kliniken så jag får se hur mycket energi jag har kvar efter det. Imorgon får ni se film från sista träningen.

Av C E - Söndag 16 april 05:29

Nu har jag packat typ allt utom det man använder varje dag, imorgon kommer jag inte hinna blogga då jag måste gå upp redan vid halv 4 men jag har kameran med mig och uppdaterar från Gotland. Petter har fått vila nu eftersom det kom snö och vinterskorna är utbytta mot sommarskor. I hagen är det inga problem eftersom den är mjuk, men det känns dumt att ge sig ut på en snötäckt väg. Idag är det dock bart så kanske vi ger oss ut en sväng i skritt då det är minusgrader och rätt hårt på vägen.


Vi har firat påsk rätt sparsamt eftersom den vuxna halvan av familjen försöker hålla koll på vikten.

      Tårtan gjorde jag för första gången, det är mangomousse, god men ingen favorit. Det skulle ha varit lakritsmaränger också men dom misslyckades jag med katastrofalt så dom hamnade i papperskorgen.


Djuren är så gulliga, när vi sitter vid köksbordet gör dom det också. Under bordet eller på bordet beroende på om det är en katt eller en hund.

     

Av C E - Lördag 15 april 05:29

och rida, ridläger/ridkurs är ju inte något jag gjort så många gånger. Två gånger på ridläger som tonåring. Sen när jag precis hade köpt bönan och tänkte att jag borde rida den typen av häst innan eftersom jag inte hade gjort det. Så det borde bli sju år sedan.


Jag åkte till Fors gård utanför Stockholm, dom har Islandshästar och Lusitanos. Gården ägs av Ylva Hagander som var med och startade upp Lusitanosällskapet. Hon har en lyxridskola med välutbildade lusar, jag var där en vecka och det var två pass varje dag - jättekul! På träningarna växlade jag mellan två hästar, en trevlig herre som är mer känd som Pegasus i Globen och en yngre herre (som nu är 21 år) som gått Grand Prix. På den sistnämnda gjorde jag mina första travökningar som inte var av denna värld, han flög fram, även mina första byten. Det blev många första. På slutet av veckan fick jag sitta upp på avelshingsten för att känna på piaff och jag hade väl suttit där än idag om det inte var så att man behövde gå på toaletten ibland..... Alltså, så coolt. Jag höll inte ens i tyglarna, fötterna rakt ner och ingen skänkling alls. Jag gav hjälperna enbart med sätet och det kändes som.....jag vet inte riktigt....mäktigt!


Och nu ska jag snart åka iväg igen för att rida en annan häst och det ska bli så roligt, hoppas på att lära mig massor på Gotlands ridakademi.


Petter och bönan får klara sig med gubben, hoppas dom inte busar för mycket med honom....

 

Av C E - Fredag 14 april 05:30

Både Petter och jag faktiskt, vi undrar om kanadagässen måste skrika när dom flyger? Ramlar dom ner till marken om dom är tysta eller?


Igår red vi i alla fall. Petter höll sig cool och vi passerade fyra kanadagäss som spatserade precis bredvid vägkanten, en av dom hade en diskussion med en annan, som dock var sur och vägrade svara. Petter gav dom onda ögat men skrittade på. Av uppenbara skäl vände vi hem innan bron (den enda fläcken öppet vatten vilket betyder att alla sjöfåglar är där). Vi gjorde några öppnor i skritt, marken var väldigt hård där (skugga). Där det var sol travade vi lite, och sen var jag på ett strålande humör hela dagen.


Idag, inte så stålande, det har snöat hela natten och marken är vit.


 

Av C E - Torsdag 13 april 05:18

Petter och jag skulle ju rida, det gick sådär. Ett gäng skränande (typ 20-30) sparvar satte stopp. Petter ville helst springa hem igen, det var ju hur otäckt som helst ju. Istället tog vi en promenad hand i hand, då är han mycket tryggare och har inga problem med att gå, i värsta fall kan han ju gömma sig bakom mig, eller byta sida och låta mig gå närmast det som verkar läskigt, sitter jag på känner han sig mer ensam.


Visst skulle jag kunna få honom att gå ändå, men då blir det på en spänd tittig Petter som inte är helt bekväm, och det vill jag inte. Ibland blir jag irriterad när han gör så, men varför egentligen. Han gör ju inget fel. Men jag har lättare att släppa det nuförtiden och då blir promenaden så mycket trevligare.  


Det skulle visa sig att det nästan var bra att dom där fågelkräken satte stopp för ridning, för när vi kom ner till bron..... Ja, isen ligger kvar men precis vid bron är det öppet, och var är alla sjöfåglar? Så klart dom är, var skulle dom annars vara. Precis när vi var på bron (varför blir det alltid så) bestämde sig en svan för att störtdyka över oss, dom låter rätt bra med dom där flaxande vingarna, kraschlanda i vattnet bredvid oss....och sen tog vattnet slut men svanen höll fortfarande på att plana ut och hade hög fart, så den var tvungen att springa på isen en bit, det lät också en hel del förutom att det såg ganska roligt ut. Ja, det tyckte inte Petter förstås, och efter den landningen var han lite bakskygg några hundra meter tills han insåg att den inte var efter oss.

 

Annars var dagen vikt till att plocka hundskit, kratta lite hö som blåst ur hagen och packa inför resan.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se