...så ska jag åka och hämta sadeln, och åh vad jag hoppas att den ligger hyfsat tills den andra kommer någon gång  i slutet av januari eller början på februari.

Är man vad att rida fem gånger i veckan så blir man (jag) typ deppig när man inte kan göra det, som när dom är sjuka...aldrig är jag så deppig som då... Nu är ju Petter inte sjuk och det är ju bra, men ändå....lite gnäll...

Piggar upp mig med att titta på bilder av Iris perfekta ansikte, hon har det sötaste ansikte jag vet. Som en liten fladdermus...

Vad gör man med dagarna när man inte kan rida, och det är för halt för att ens ta en promenad? Härom dagen gjorde jag munkar för första gången, det var inte alls särskilt svårt, och nästa gång ska jag fylla dom med någon god gegga. Dock blev det lite väl många för en familj, så grannarna fick en hel del.

Mycket tid i sängen blir det också, det gäller att passa på att vila när man kan, man ligger tryggt inbäddad bland hundar och täcken. Iris ser alltid till att ligga på eller i närheten av mitt huvud.

Drömde härom natten att jag red i min nya sadel. Det var trevligt, vi var i en lövskog Petter och jag, höstlöv...Sadeln är inte klar ännu, och jag börjar känna mig frustrerad.... Men snart så....

Låt mig börja med att säga att jag inte är insatt i skolväsendet, jag är inte familjär med läroplanen, men jag har själv gått i grundskolan och jag är mamma till två tonåringar som gått i grundskolan. Mina tonåringar har särskilda beov då den äldsta har autism och den yngsta ADHD, atypisk autsim, social fobi, tourette och dyskalkyli.

Syftet med detta är inte att kasta skit på någon grundskola och framförallt inte på den grundskolan mina barn gick på då vi var rätt nöjda; man lyssnade på oss och försökte.

Men. Mitt äldsta barn slutade gå till skolan i 7:an då han inte såg något syfte med att gå dit - över huvud taget. Många möten med Soc. eftersom det är skolans skyldighet att anmäla till dom när en elev slutar komma. Det är himla svårt att motivera en person med autism, att göra något den inte vill. Och man kan ju inte gärna bära iväg en tonåring till skolan... Man blir ibland sedd på som en dålig förälder för att man lyssnar på sina barn (med särkilda behov), att dom får göra lite som dom vill. Så är det inte. Vi har alltid tänkt att så länge barnen mår bra och är glada så är vi nöjda, skulle man börja tvinga en autist så har man värre problem att ta itu med (självmord, aggressivitet).

Min yngsta har kämpat som ett djur genom grundskolan (då hon har mål med sitt liv), fått plugga hemma, göra om prov, samtidigt som hon kämpat med social fobi och inte ens känt sig trygg med att gå genom korridoren i skolan. Att som förälder veta att ens barn tillbringar raster och håltimmar sittande på ett trappsteg längst ner i källaren är hårt. Varje dag har hon kommit hem från skolan och känt att hon är dum i huvudet. Men nej, hon är inte dum i huvudet, hennes hjärna fungerar lite annorlunda bara.

Min sons slutbetyg är intressant, det visar på stor kapacintet, men också brist på engagemang.

Min dotters betyg är väldigt likt mitt slutbetyg (jag har också ADHD och autism).

Vad händer sen?

Min son har inga planer alls, ingen lust, ingen motivation. Man han är glad och nöjd så länge det inte ställs för mycket krav på honom, och då får det vara så.

Min dotter går ett introduktionsprogram vilket betyder att hon läser in dom ämnen hon fick F i. Hennes introduktionsprogram är lite speciellt då det krävs att eleven har antingen ADHD eller autism, vilket betyder att hon inte känner sig konstigare än någon annan, att hon hittar samhörighet och kan känna att hon har en plats där hon hör hemma. Hon tillbringar inte längre rasterna gömd i något hörn.

Hon kommer hem från skolan och berättar att hon haft alla rätt på NO-provet. När hon började introduktionsprogrammet läste hon 6:ans matte, på bara några månader är hon på slutet av sjuans. Kan ni fatta hur det känns? Nio år åt helvete känner jag. Grundskolepersonalen behöver mer kunskap, och behöver mer resurser för dessa elever. Ekonomiskt blir det ju kostsamt för samhället med introduktionsprogram...(fast jag är väldigt glad att dom finns i dagsläget) eleverna borde inte gå ut skolan med F i betyg om dom är motiverade och vill. Mina barn är ju långt ifrån ensamma....det är så vanligt att introduktionsprogrammen behövs.

5% av alla skolbarn har ADHD. 1 av 38 har autism.

På en skola borde det innebära en, eller ett par klasser, om man plockar ut dom eleverna. Jag skulle tycka att det vore en bra idé att man på varje grundskola plockar ut dom här eleverna och gör egna klasser och specialutbildar personal eller anställer redan specialutbildad personal så att dessa barn/ungdomar får chansen att lära sig på ett sätt som fungerar för dom. Är det inte redan en rättighet så borde det vara det, och är det redan än rättighet så fungerar den inte. Det borde också i längden spara pengar åt samhället då förhoppningsvis konstnader för introduktionsprogram, A-kassa, sjukskrivning och kanske förtidspension skulle minska.

Har inte gjort något med hästarna den här helgen, mycket på grund av väder och väglag. Det känns ju som att man gärna vill ha fotfäste om man ska gå på promenad med 500 kg häst, och inte bara åka på skorna om någon av dom hoppar till. Hoppas verkligen att sadeln är klar nästa vecka och att den ligger så pass bra att jag kan rida i den. Vi bor i ett riktigt blåshål, det blåser jämt här, och på sommaren är det väldigt skönt eftersom de flesta insekterna blåser bort då, men nu på vintern....inte så mysigt. Något som är mysigt, är att titta upp på himlen....

...eller bara lite barnslig har jag nog alltid varit. Kanske kombinerat med någon ålderskris, både gubben och jag tycker det är trevligt att kolla på trettio-trettiofem år gamla filmer nu haha. Patetiskt eller bara trevligt. Jag håller på den senaste. Igår såg  vi på The Lost Boys, till och med dottern gillade den. Finns massor av tonårsfilmer jag skulle vilja visa henne, som jag såg när jag var yngre, men var hittar man dom på nätet, känns ju onödigt att behöva köpa dom om dom ens finns. När jag hade somnat såg dom på The Dead Zone, och ikväll ska vi nog kolla på...The Goonies haha. Den kan man inte ens kalla tonårsfilm, det är mer för barn och elva-tolvåringar, men vafan. Behöver jag säga att jag gillade/gillar Corey och Corey? Ja, nu är den ena död sedan många år tillbaks, men filmerna finns kvar och när man ser på dom får man en skön känsla av nostalgi.

Det snöade så mycket och kom så stora flingor att hästarna fick vara kvar i hagen. Ville inte gå ut i snöröken, finns ju risk att man inte syns... eller rentav möter plogbilen... Men dom såg ut att motionera sig själva...

Sadeln är ännu inte klar, så Petter och jag tog en promenad igen. Jag var inställd på att han skulle vara väldigt pigg då han inte gjort något annat än att gå i hagen den senaste veckan, men han var helt rofylld och med mig. Vi tränade på det vi tränar lite då och då, och däremellan gick vi bara. Eller han gick och jag halkade runt som en berusad ballerina då det var isgata. Jag är väldigt stolt över oss, det är inte många år sedan det nästan var omöjligt att leda honom på promenader, då han bara ville busa...

Längtar lite....

Bönan fick mysa lite på gången, flätade ena sidan av manen och tränade lite på att flytta vikten bakåt. Hon har varit så glad sista tiden, sprätter runt i hagen och gör jämfota hopp, bockar och håller på. Hon ser väldigt spänstig ut nu.

    Något jag inte lagt märke till förut är att manen blir ljusare ju längre ner man kommer...

  Den här tittar jag på extra mycket nu när jag inte rider. Någon gång...... (målbild)

Igår kväll var min dotter och jag på seans i Bräcke. Vi har varit där en gång tidigare också med ett annat medium som varit med i Det okända. Hon som var där igår var ny för oss alla. Vi höll till på glassbaren, och där satt vi då 30-talet kvinnor och en man. Mediet var underhållande och hade mycket humor. En släkting (?) vände sig till min dotter och det hon sa stämde mycket bra, men vem var släktingen då? Har jag några släktingar som läser och känner igen den här beskrivningen? Sirap och hårt bröd. Kvinna över 160 cm som dog av hjärnblödning eller brustet blodkärl som tyckte det var trevligt att sätta på sig ryggsäcken och ge sig ut på skidtur? Kan ju förstås vara på gubbens sida då det inte låter som någon jag känner, eller så var det bara någon random ande som hade vägarna förbi. Vad vet jag.

Inte alla tror på detta, och det har jag full förståelse för, jag är inte heller helt säker....eller.... Jag är säker på att det finns dom som kan prata med andar, men jag tror inte att alla som säger att dom kan det faktiskt kan.

Blev tipsad av min bror, att läsa en blogg av Gesus Petterson. Han tror inte på det och avsöjar bluffar. Intressant minsann.

Idag mår jag bättre så jag hoppas kunna gå på promenad med en förmodligen väldigt pigg och busig Petter, och träna lite med bönan, som brukar hålla sig i skinnet mycket bättre.

...lite oplanerad vila för hästarna visst... Jag har suttit på sjukhuset två dagar, och igår blev det såklart migrän av det hela. Inte för att det gjorde så mycket med tanke på väderet. Det har regnat och snöat om vartannat, är snorhalt och inte alls kul att vara ute i. Det jobbiga med migrän är ju att jag blir så dålig, det är en riktig kraftansträngning att gå ut och ge hö, för att inte tala om mockningen. Är det någon gång jag tänker att det är jobbigt att ha djur och familj så är det just vid migrän (och magsjuka då) där man är låst vid sängen och halvt medvetslös. Jag och hundarna låg i små bollar i sängen, Iris låg i vanlig ordning på mitt ansikte (ja ja). En kort stund på eftermiddagen låg vi i sängen hela familjen (utom sonen då för det är inte riktigt hans grej) men gubben, dottern, jag och hundarna låg ihoprullade tillsammans. Det finns alltid mer plats än man tror, om man har ett ben eller en arm utanför sängen. Lite mysigt ändå i allt elände. Coolt också att se hur bra hästarnas päls faktiskt fungerar när det regnar och snöar. Jag har inget täcke på dom och det behövs faktiskt inte. Det är bara ytan som är blöt och längst in mot kroppen är det helt snustorrt och ingen av hästarna frös. De gånger jag lägger på täcke är det oftast när dom har sommarpälsen, som inte är lika tjock, och om det regnar kallt och blåser mycket, då kan de frysa. Tydligen ska det regna idag med....

  i (hund)sängen