Red Petter med den nya sadeln, det går inte helt bra. Den ligger som den ska, trycker ingenstans (som jag kan se). Det jag tror är att den känns så annorlunda mot vår vanliga sadel att han behöver tid att vänja sig. Vi har alltid haft sadel med bom, jag har aldrig ens ridit barbacka och för känsliga själar är sådana skillnader stora. Tex om du alltid har gått i gympaskor och helt plötsligt ska gå i flipflop, det tar ett tag innan du vänjer dig. Eller om du alltid har tajta kläder och helt plötsligt ska gå i gympakläder. Eller bara något så enkelt som att gå med eller utan behå, eller med eller utan smink. Ja, ni fattar. Fast det här är ju spekulationer, för jag vet ju inte att det är så. Jag gissar. Det kan ju lika gärna vara så att han inte gillar den och aldrig kommer att vänja sig... Jag hoppas att det ger sig. Det som bekymrar mig är att han beter sig som när vår vanliga sadel tappade stoppning, men samtidigt tänker jag att det är hans sätt att utrycka sig. När jag rider i den nya sadeln får Petter bestämma, när han stannar och inte vill gå längre så vänder vi, jag vill att han ska känna att han har ett val, jag vill inte att han ska känna sig tvingad.

Jag har pimpat sadeln lite med berlocer. På den avlånga står det Petter, och på den runda står det Ezme (det namn bönan lystrar till).

    Bönan fick fortsätta träna öppnor, fast längs vägen igår, hon var riktigt duktig.

Sen fick vi besked om att dottern hade trillat när hon åkte skridskor, så det blev en kvällsresa till akuten. Vi  hade tur att det var ganska få i väntrummet så det gick rätt fort, har man otur kan ju sådant ta hela natten. Röntgen visade inga brutna ben, men handen var rejält svullen och öm så hon fick ett gips för att det skulle bli lite stabilare och avlasta.