Igår sjöng isen, har ni hört isen sjunga? Jag tycker det är så häftigt, om man blundar kan man lätt föreställa sig att man är i rymden, det är ett utomjordiskt läte. Petter gillade inte det ljudet. Vi var precis på bron när det började och Petter kunde inte avgöra var ljudet kom ifrån, var lite orolig att han skulle slänga sig över broräcket men jag hade inga probem med att hålla mig lugn (prata med honom och smeka honom på halsen och länga ut tyglarna) eftersom jag ju visste att det inte var något att vara rädd för, inget som skulle jaga oss eller överfalla oss. Det gick bra i alla fall, ökad puls och lite stepp men sen var det bra.

Ni kanske tycker att Petter verkar jobbig och blir rädd för allt möjligt, det tycker inte jag, men han är en vaken häst som vill ha koll, han har mycket energi och mycket överlevnad i sig. Det ser jag som positivt, det som kan vara svårt är att hantera mig egen reaktion så att jag inte gör honom mer "på", man får liksom andas ut och slappna av för att visa att det inte är något farligt. Hästar har ju överlevt i alla år genom att reagera just så. Är det något som är farligt eller kan bli farligt då flyr dom, men samtidigt är hästar nyfikna och stannar gärna för att se om det var något att vara rädd för (om det inte är uppbenbart farligt förståss för då är dom long gone.

Läste en gång om en grupp ryttare i ett ridhus som red runt i lugn och ro när snön rasade från taket, alla hästar utom en skvätte till vid takraset. Och den hästen som inte skvätte till.....hans ryttare var döv.....

Igår morse tog jag bönan när hon skulle ut på morgonen, hon får alltid en morot i samband  med medicinen så att det ska finnas något trevligt med det (eftersom hon ogillar det) och så lät jag henne gå ut. Sen öppnade jag Petters dörr så att han kunde springa ut, vilket han inte gjorde. Han stannade i dörröppningen och tittade på mig med en menande blick. Var är min morot? Ja, det hade jag inte tänkt på, jag visade mina tomma händer men han var envis, tänkte inte gå ut om han inte fick en morot. Hittade en pytteliten bit morot som ramlat ur bönans mun och som låg på golvet, den fick han och först då sprang han ut till hagen. Måste komma ihåg moroten till honom idag....

Sen åkte jag och dottern på studiebesök till Torsta som är ett jordbruksgymnasium, det finns olika inriktningar som tex smådjur och lantbruk. När jag gick i grundskolan var det min dröm att bli veterinärassistent och då var steg ett att gå på Torsta, men med mina kassa betyg kom jag inte in. Jag flyttade till Stockholm istället..... Men nu har dottern sökt in där och cirkeln är därmed sluten, och helt utan påtryckningar från min sida. Så hela dagen igår pussade jag på marsvinsbebisar, lamm, kalvar, kossor och andra sötnosar. Man kanske kan bli sexton år igen.....

      Sen vill jag skyta om Artur också, som sköter sig så himla bra, flera barn har honom som sin favorit och han verkar trivas jättebra, går i en hage med två andra småglin (B-ponnysar).

Igår kunde Petter och jag börja jobba lite mer, innan har det ju mest varit "igångsättning" och det är det ju till viss del fortfarande men nu kunde vi känna lite på skolor och travuppgångar så jag var bubblande glad efter passet. Det blev ju mest skritt pga det eländiga underlaget. Slasksnön hade fryst och det var både halt och knögligt. Fick testa greppet i nya sadeln också då Petter slängde sig från ena sidan vägen till den andra när det rasade snö i ett dike. Bra grepp i sadeln må jag säga.

Bönan är ju en kul tjej, väldigt ladylike och gör allt med grace  (men även fina damer som blir rädda för spindlar skriker och hoppar till) och värdighet, aldrig att hon skulle rulla sig i en lerpöl till exempel. Hon gillar verkligen inte medicinen och undviker mig utifall. Vore det något annat än medicin skulle jag lägga ner, men den måste hon ta. I början tog jag henne i boxen helt normalt, men sen började hon stå med rumpan emot mig och från den vinkeln vill man ju inte gå in (även fina damer försvarar sig om de blir överfallna), så då började jag lämna boxdörren öppen så att hon skulle bli nyfiken och gå ut så jag kunde ta henne där. Hon genomskådar en snabbt och det fungerade bara två gånger, så då tänkte jag att jag tar emot henne i boxen när hon kommer in från hagen så min gubbe fick öppna grinden till hagen medan jag stod i hennes box och väntade med medicinen. Ja, det fungerade också bara två gånger för nu vill hon inte komma in..... Igår när grinden öppnades så kom hon inte ut (hon hade fått medicinen efter att jag red Petter men det hade hon glömt) så jag stod ju inte och lurpassade med medicin då. Hon rörde sig inte förrän jag låtsades att jag skulle tömma skottkärran och gick iväg så att hon skulle kunna smita emellan, vilket hon gjorde med snabba steg. Så idag.... vi får se, och det är två veckor kvar.....

Tänkte vara duktig igår och planera ridningen efter väderprognosen. Det skulle storma igår igen, men det skulle se bra ut fram till tiotiden enligt prognosen så jag planerade efter det. Före nio satt jag på Petter. Underlaget var bedrövligt trots brodd, men Petter verkade glad och traskade på med friska steg. Det hade börjat blåsa lite men det var inget som störde men sen kom traktorn då och den störde. Normalt sett kan vi möta traktorer (det inträffar inte så jätteofta) om föraren är vänlig och stannar tills vi är förbi, men nu när vi inte är igång ordentligt finns det så mycket överskottsenergi som bubblar över. Petter stannade, jag gestikulerade åt traktorföraren att stanna, vilket han gjorde. Men nä Petter stod still spänd och jag var nästan beredd på att han skulle slänga sig och springa hemåt. Traktorföraren tog skogsvägen istället så att han inte behövde passera oss (tack för det) men Petter var störd, dock guldstjärna eftersom han stod still och tittade istället för att fly. Han kunde till och med skritta tjugo steg hemåt innan vi travade lite. Bra planerat där! Jag skrattade hela vägen hem. Dels för att han skötte sig ypperligt trots att det kröp i skinnet på honom och dels för att jag hade planerat så "bra". Ja, ja, påt igen idag.

Sen kom brorsan och hans fru med mango direkt från Thailand, men såååå god. Går inte att jämföra mango köpt i Sverige, den smakar ingenting om man nu måste jämföra.

Känner mig rätt glad ändå, Petter och jag är på gång i alla fall och jag rider i den nya sadeln. Bönan mår bra (även om det är djävulskt svårt att få i henne medicinen) och våren är på ingång.

Nu har Petters nya nackstycke och tyglar kommit, som matchar sadeln.

Så tjusig han kommer att bli..... Beställde också en ny halsring i den färgen. Tycker att den är bra att ta stöd av ibland istället för att ta stöd i tygeln, men oftast hänger den bara där och är vacker. Gillade inte utsmyckningen som var, så den bände jag bort och bytte ut mot en conchos jag hade beställt, kände mig som värsta sadelmakaren...fast jag måste lämna in den till någon som kan sy runt om annars finns det risk att den inte fyller sin funktion. Det här smycket tycker jag passar både mig och Petter bättre.

  I helgen har jag legat med migrän, det gjorde inte så mycket för det har ändå stormat här så någon ridning har det inte blivit. Trodde att det skulle bli plusgrader och barmark, men nu kommer minusgraderna igen så den där isgatan får vi dras med ett tag till. Resan till Gotland närmar sig med stormsteg och jag börjar bli nervös haha, men jag ser fram mot den väldigt mycket och hoppas på en nytändning då vintern varit himla låg och händelselös.

...körde jag sönder två bilar. Den första bilen stannade av okänd anledning i tunneln innan man kommer in i Stockholm norrifrån. Den bara dog, all ström försvann. Vi stod då framför ett rödljus och fick putta den därifrån så att dom andra bilarna kunde fortsätta köra. Detta var innan mobiltelefonerna fanns i var mans ficka, så jag fick gå en bit innan jag hittade någon med telefon. Ringde min kära man, som i sin tur ringde en bärgare, tog den andra bilen och kom till undsättning. Bärgaren tog den första bilen på släp och eftersom jag inte har något lokalsinne (bilen skulle till svärmor och svärfars adress) så skulle gubben åka med bärgaren för att visa vägen och jag skulle köra den andra bilen efter dom. Nu var det rusningstrafik och det gick i snigelfart. Den andra bilen som jag nu körde började koka, jag prejade bärgaren på en av broarna för att dom skulle se vad som hände. Han som körde bärgaren var ju bra på bilar så efter en stund kunde vi fortsätta. Körde hela vägen till Enskede utan missöden, men sen började det lukta bränt.... När jag insåg att jag kört med handbromsen i sedan insidenten på bron... OMG

Läste på dressyrblogg alldeles nyss, där fanns ett inlägg om plantskolan och knytkalaset, som är träningsgrupper för dressyrryttare. Grupperna är indelade i södra Sverige och norra Sverige. MM, so far so god. Men sen inser man att södra Sverige är typ skåne, och ja det är ju inte så konstigt. Men visste ni att norra Sverige är Stockholm för det vet ju vi som bor i norra Sverige enligt kartan, vi finns ju inte egentligen, vi kanske borde bli ett eget land...för till Sverige verkar vi ju inte höra. Eller så är jag extra morgongrinig idag.

Igår red jag på Petter i den nya sadeln som han nu föredrar framför den gamla så det blir till att vänja in mig på den lite snabbt nu då, jag är en riktig vanemänniska, och har svårt för nya grejer men jag gillar den det gör jag och gillar Petter den så är det ju inget att snacka om liksom. Vi kände av lite skolor i skritt och så travade vi lite, vi är ju inte helt igång ännu.... Men det kändes bra. Tänker mig också in i mitt rum med rollern idag någongång.....

Igogåror nonäror vovi sosatotot i bobilolenon och hade tråkigt larvade vi oss en del och min dolda talang uppenbarade sig....jag pratar flytande rövarspråk minsann. Ingen jättespännande talang men den är min.

Innan vi satte oss i bilen och åkte iväg stod jag på Ica tillsammans med en flock 12-åringar, som jag bondade med, hade hur trevligt som helst den där stunden i kön, det var då jag insåg jag att det förmodligen är min mentala ålder, och hur många 51-åringar pratar flytande rövarspråk liksom.....jag kanske borde börja sexan igen, skaffa nya kompisar....

Idag tänker jag sätta på den nya sadeln igen, hoppas Petter tänker hålla alla fötterna på marken.... I värsta fall får jag träna på core-musklerna. OCH nu är taket i mitt rum färdigmålat, nästa projekt är väggarna, det borde vara en barnlek jämfört med taket.