Zombiewalk har fått en ny innerbörd.....jag har hasat omkring, sovit fullt påklädd med klockan på ringning varje heltimme utifall jag skulle råka somna (vilket man inte hinner). Man känner sig bakfull, rädd och ledsen. Ledsen för att hon har ont, ledsen för Petter som stått ensam i hagen och skrikit varje gång vi har gått på våra promenader. (däremellan är han dock som vanligt) Bönan har försökt svara men det har inte riktigt blivit någon gnäggning de sista dagarna, bara en liten suck.

Och så känner man sig lite morbid när man börjar tänka praktiskt, som att det är bättre att hon står i Petters box, för om hon skulle dö i sin egen box blir det svårt att få henne därifrån efter som det är en sväng innan man kommer ut. I Petters box går det att dra en kropp rakt ut. Ja, det är ju helt bedrövligt att  man ska behöva tänka så. Tur att bönan gillar Petters box mer än sin egen....

Igår kväll innan jag gick och lade mig för att sova en hel natt för första gången sedan i torsdags, hade hon mått bra i ett dygn, så nu hoppas jag att hon mår lika bra när jag kommer ut för att släppa ut dom i hagen. Hon har bajsat normalt många gånger och till och med kissat. Droppet slet hon bort, så någon andra droppåse blev det inte. Hon har fortfarande inte fått mer än nästan halva portioner ännu men oj vilken tapper häst hon är. Hon får lika många guldstjärnor som himlen har stjärnor. Gubben tog två pass i går natt så att jag kunde ligga några timmar i sträck, och han sa: Så snäll hon är, det är ju som att gå ut med en hund....

Man blir påmind hon hästens painface, ni vet hur man ser på en häst att den har ont.

   När veterinären var ut sista gången var hon inte så påverkad, hade inte någon hög puls eller feber, men hon var väldigt trött och behövde lite extra hjälp för att få loss det sista. Jag vill också tacka alla som hört av sig om tips och som förslag på åtgärder. Tack!