Så skulle då bönan på återkoll. Min kompis kom hit på morgonen och följde med mig in till kliniken, det är alltid skönt med sällskap. När vi kom fram lastade vi ur och gick in för att anmäla oss. En operation hade dragit ur på tiden så vi satte oss för att vänta. Sen kom en ponny in akut så vi fick vänta lite till. Sen ringde min kompis telefon, såg direkt att det var något viktigt. Hon blev alldeles vit i ansiktet, trodde typ att någon hade dött. Hon reste sig upp och sa "jag måste åka". Det visade sig att hennes treåriga barnbarn hade en lever som väntade på Huddinge, och transplantationen utförs i skrivande stund (alla tankar till hela familjen).

Bönan fick återigen beröm för sin vänliga personlighet och magen såg väldigt fin ut, tre små rosa prickar var dock kvar så hon får äta medicin några veckor till för säkerhets skull. Vi kan börja jobba igen, så idag ska vi ut och inviga paddocken för den här säsongen.

Min vackra prinsessa