Igår red vi i paddocken och planen var travuppgångar. Petter är ju mycket fram fram, så det är en nyttig övning. Han kändes avslappnad och lagom. Traven var så där perfekt så några travuppgångar blev det inte, för jag bara njöt av den fina traven som var så avslappnad och bärig. Vi får ta travuppgångarna nästa gång för det blir mer traggel. Lite roligt ändå för från marken gör han dom klockrent.

Så här ser han ut när jag ska ta in dom för träning, full spruta.... Men det betyder ju att träningen är rolig i alla fall.

Med bönan fortsatte jag med positionen, det går fortsatt bra tycker jag, så vi kör på.

Sen såg jag något i hagen.... Vi har en mås (såklart vi har) som bor i hagen och jag har väl inte tänkt något mer på det. Den har varit i hagen varje år såhär års. Den brukar ligga och vila på en sten i hagen, inget konstigt med det liksom. Igår var bönan och Petter  väldigt nära den stenen.... och blev attackerade av en annan mås. Ja, inte förrän då fattade jag... måsen ligger ju inte och  njuter av utsikten (eller det kanske den gör) utan hon ligger och ruvar på ägg ju. Måsen som attackerade är ju pappan, han tyckte nog att Petter var för nära. Bönan flyttade sig en bit därifrån när  han började flaxa ovanför huvudet på dom, men Petter stod envist kvar. Jag får se det som perfekt miljöträning, för klarar man det, då..... Vilken tur att jag hade kameran med mig.

Ser ni? Lägg märke till honan på stenen också, och den flaxande pappan. På översta bilden är han precis ovanför Petter rygg och på andra bilden bredvid fönstret på huset.

Uppe på taket sitter han oftast, där har han full koll. 

Igår tog jag ut bönan i paddocken för att träna vidare på det vi gjorde i Ånge. Position, position och lite mer position, haha, det är ju jag som behöver träna inte bönan. Hon kände direkt igen övningen och det var lättare igår. Tycker att vi skötte oss bra, vi kunde till och med trava utan större åthävor så det känns lovande. Hur vacker är hon inte!

Och så har hon blivit lite väl rund om magen igen, jag har sån ångest för det, för det är ju såklart inte bra, men å andra sidan har hon precis haft magsår. Gäller att hitta en fin balans där, vilket jag uppenbarligen inte har gjort ännu. Knepigt med lättfödda hästar. Sen visade det sig att jag har en drottning till här hemma, visst är han söt.

Petter red jag ut i solskenet, det är rätt underbart väder just nu!

Oj, vilket väder det var igår. Supervarmt och var det någon som såg några moln. Bönan och jag skulle på äventyr men det började med att hon vände rumpan mot mig i boxen när jag kom med grimman. Hon hade ju sett att jag höll på med transporten och när jag kom till henne så visste hon ju. Det är ju ett tydligt tecken på att hon inte vill. MEN å andra sidan har vi bara varit till doktorn och tandläkaren de senaste tre resorna och det skulle vi ju inte idag, så jag lämnade boxen öppen och ställde mig vid utgången och väntade.

Turen gick till Ånge där vi lastade ur och bekantade oss med ridbanan, kolla in läget. Bönan är stencool och tog det med ro. Vi gick igenom de olika ledpositionerna, fick lite bassning där haha. När jag går baklänges med henne har jag låtit henne komma för nära och när jag går bredvid henne har jag kommit för nära huvudet. Så kan det gå när man tränar mycket själv, ja ja, nu har jag blivit påmind om det och idag ska vi träna igen fast hemma. (Tack för hjälpen!)Sen fick bönan en vårdusch och luktade som en nyponros men en man mjuk som silke. Petter har inte tappat all vinterpäls ännu och får vänta med sin dusch. När jag kom hem var jag rätt spak och orkade inte alls rida, dessutom en lättare migrän, vilket jag alltid får när jag är i solen mycket. Men man ska ju inte gnälla på solen liksom, får se till att hålla mig i skuggan liksom.

Blev så nedstämd av regnet igår, och så är jag så jobbigt fyrkantig att om jag planerat att rida vid tio och det blir inställt pga regn, så kan jag inte rida klockan tre när solen skiner.... Ibland lyckas jag, men det beror på humöret och igår var det lågt. Någon ridning igår blev det alltså inte, gick runt och kollade på blommorna istället (fast mest låg jag i sängen).

        Sen......

    På kvällen kollade vi på någon skräckis om ungdomar i en stuga på landet....hur många sådana finns det egentligen? Fast just dom brukar sällan bli riktigt dåliga. Har ni sett Cabin in the woods. Om inte tycker jag det är dags att ni får en förklaring till varför folk beter sig som dom gör i skräckfilmer. Den är underbar!

Lite salugrejor. Hör av er om ni är intresserad av något

        Allt är storlek full. De översta är i läder och oanvända.

Jag visste det redan innan vi kom till paddocken.....väderet. Mulet, lite svalare och lite blåst är lika med pigg häst. Det blev mycket trav med stora serpentiner och stora volter, på ett speciellt ställe blev han busig varje gång, pep och samlade sig inför .... Ja, det vet jag inte riktigt eftersom han inte fick lov till det (busa får han göra i hagen, inte med gamla mamma på) men jag gissar på galopp med bakbenen i luften och eventuella bocksprång och det gissar jag på för att det är det gör när han är busig. Men  han vet att jag är lite ömtåligare, så när jag harklar mig avbryter han busförsöken och det är jag tacksam för. Fick till ett bra pass ändå tycker jag. Han känns starkare och fällde inte in huvudet någonting, vilket är vad han gör när vi travar längre och han inte orkar riktigt. Det kanske finns hopp liksom.

På kvällen kollade vi på Dawn of the Dead. Såklart det är zoombies, en av favoriterna faktiskt så den har vi sett några gånger nu. Det finns i och för sig två med samma titel. En från 1978 och en från 2004, ska ni se någon så se den senare, den första var inget vidare om man nu inte gillar 70-talsfilmer med gammaldags zoombier som hasar sig fram med armarna utsträckta framför sig. Den senare har något som vi kallar för "springzoombies", där gäller det att vara snabb och snabbtänkt för tänk ett gäng springzoombies komma.....

Pappa var en busig typ, gick alltid mot strömmen och gjorde gärna annorlunda, rebell in i det sista. Han kallade sin ADHD för pensionärsdamp och skaffade en röd katt som han med ett busigt leende kallade Jesus (Jönsson) enbart för att kunna stå på bron och ropa: Jesus!!! Kom in och ät nu!

När han gifte sig för andra gången var han noga med att hänga ut ett ketchupstänkt lakan så att alla kunde se att bruden var oskuld........ Det tyckte vi barn var hysteriskt kul.

  Bilden tillhör Mathias/Villfarelser

Igår åkte jag och bönan och en kompis mot fjällen, fast någon skidåkning blev det ju inte förstås, utan det var tandläkaren som stod på schemat. Bönan har haft foderfickor på två ställen som har behövts kollats halvårsvis. Det ser nu helt bra ut, så nästa besök blir om ett år.

Medan bönan stod i en box och vaknade hade vi picnic bredvid hästhagarna. Vi tittade extra mycket på ett busigt föl efter Van Vivaldi som bjöd på uppvisning, extremt söt. Vi hade tur med väderet också, och kunde sitta i t-shirt.

Svaret på Petters biopsi hade inte kommit ännu, får vänta lite till på det.

När jag egentligen skulle rida igår (vid 10) var det kallt rått och blåsigt, jag var helt opeppad. La mig i sängen och sov i tre timmar istället, omringad av hundarna. Vid lunch hade solen tittat fram så då tog jag in hästarna. Jag hade inga förväntningar på att rida någon bana uppsuttet, allt beror på Petters humör, tänker aldrig bråka honom över/igenom något hinder. Ja, man ska ju aldrig säga aldrig för ok då om vi är jagade av en björn och måste över bron så är det väl en annan sak, men än så länge har jag inte blivit jagad och det hoppas jag aldrig kommer att hända heller. Publik hade vi också. Såg henne redan innan, då stod hon på kullen och åt, men när vi gick mot paddocken följde hon efter, väldigt intresserad. Osäkert om Petter såg henne, men det tänker jag att han gjorde, hon brukar ju vara däruppe.

Hon  slutade ju att äta och iaktog oss en lång stund. Petter var cool och nosade på de konstiga grejorna jag dragit ut, vi gick in i fållan åt båda håll, över bron, ringde i klockan och sen hoppade jag upp. Älgen stod fortfarande kvar, tror inte att den har sett oss rida förut, kanske vill den vara med nästa gång.

      Så vi red hela banan, fast inte exakt som vi förhoppningsvis rider den i slutet av sommaren. Slalom gjorde vi i trav, och volter runt tunnorna. Vid klockan ska man ju rygga och svänga bakåt, det gjorde vi inte igår. Man måste ju börja någonstans. Fållan gjorde vi i skritt, och bron sket vi i.