Igår var jag så där himla trött igen, dessutom var det kallt, mulet och blåste. Jag sköt upp ridningen till senare och låg på sängen istället.

Oftast brukar jag rida vid tio, igår blev det vid ett, fortfarande trött men då hade solen tittat fram lite i alla fall. Petter var pigg och glad och skrittade på med långa steg på lång tygel. En kanadagås satt precis vid vägkanten och hade den suttit still och uppfört sig hade det gått bra för Petter gjorde inget annat än att blänga lite på den....men precis när vi var jämse den.....flög den rakt framför oss. Dom är rätt stora dom där gässen. Petter blev förskräckt och ville gå hem. Hade han varit en vildhäst hade det varit hans jobb att hålla koll på faror, en riktig överlevare. Ridturen kunde inte fortsättas uppsuttet, så jag klev av och tog honom i handen istället, då han inte känner sig lika ensam när jag går bredvid. Han spanade samtidigt som han gick, efter en stund hade han taggat ner och bad om jobb. "Ska vi göra travuppgångar?" Duktig! När vi kom till bron......OMG! Vad är detta matte? En båt var det, bara tio meter från land, men två gubbar i som svingade spön som plaskade när dragen hamnade i vattnet. Petter var väldigt faschinerad, stod som en staty och studerade det där konstiga. Inte rädd, men vaksam. Dom som bor här omkring har lärt sig att jag ropar HEJ åt dom för att Petter ska höra när dom svarar, och höra att det är människor. När dom såg oss stå där som två statyer ropade dom hej och vinkade. Hej, ropade jag. Petter gav dom onda ögat och rörde sig inte ur fläcken på en lång stund.

    Bilden tillhör Mathisas/Villfarelser

Men sen släppte han båten och vi gick hemåt, egentligen hade jag tänkt hoppa upp men bedömde att han var lite för i gasen för det. Gör ett nytt försök idag. Vik hädan alla fiskare, för här kommer Petter!