Igår var jag trött, klev upp som vanligt vid fem för att mata hästarna, men sen gick jag och lade mig igen. Klockan ringde nio, dags att mata hästarna igen, då lade jag mig i solstolen en stund. Humlan hängde på, som vanligt får man säga nu, hon har hängt efter mig hela tiden.

  Jag låg där med vinden i ansiktet och solen i bakhuvudet, barn som lekte på andra sidan sjön, fårglar som kvittrade, grannens får, hästarna.... Jag kommer att sakna att bo här, samtidigt som jag vet att det inte går längre. Jag sörjer det inte, jag är klar med vad som måste göras, men jag kommer att sakna det. Tystnaden. Sen började jag gå runt med kameran och fota lite minnesbilder på gården. Ni får se dom sen, jag är inte klar med det ännu. Sen fick jag besökare som var här i flera timmar, och det var nog bra för då måste man ju vara still. Så igår blev en vilodag.

Fick ett brev av polisen att jag ska hämta fyrhjulingen.... känns sådär.... den är tydligen inte skadad. Den höll bättre än Mikke i vurpan.....

  Jag tänker att det är ett friskhetstecken att jag kan se det vackra, för det gör jag.

Bup har har varit väldigt hjälpsamma, dom har ringt varje dag, även till mig trots att det var länge sedan jag var ungdom....