Igår fick jag någon konstig känsla.... av att Mikke skulle komma in genom dörren, bli skitförbannad för att jag håller på att sälja våra grejor, att jag packar, att vi ska flytta. Jag vet ju så väl att han är borta, men samtidigt är det så overkligt (fortfarande) att han lika gärna skulle kunna komma in genom dörren utan att det vore något konstigare än att han är död. Fattar ni? Känslan liksom, det skulle nästan vara mindre konstigt om han kom in genom dörren än att han inte gör det.

Mitt i natten blev jag väckt av skrik, en ambulanshelikopter flög utanför huset, ambulanser och brandbil var på andra sidan sjön.... en bilolycka, det var en underlig upplevelse.... nästan som om vi såg räddningsarbetet på Mikke, jag hoppas att det gick bra för dom inblandade.

Har nu kommit till barnens småbarnslådor (minnen) och kunde inte låta bli att gå igenom dom, hittade så många fina foton, och mina dagböcker till barnen, jag skrev dagbok båda gångerna jag var gravid, skrev om sånt som hände i världen, vad som gick på bio, vad man hade för kläder och så.