Igår morse vaknade jag med migrän, ibland säger kroppen till lite extra hårt att det är dags att vila, med migrän orkar man inte särskilt mycket, medicinen tar bort det värsta men man blir så väldigt seg i kroppen av det.

När jag sätter mig i bilen ensam kommer tankarna, eller dom blir lite starkare och tydligare. När barnen är med pratar vi ju och jag är mer focuserad på dom, men när jag är själv är jag ju själv. Och det är då dom kommer, tankarna. Det känns så onödigt, så dumt, klantigt och ändå är det inget jag kan göra något åt. Jag går igenom det om och om igen, det är liksom det enda jag tänker på just nu.

Jag är så stolt över ungarna som är så vuxna i detta, som pratar och frågarar, disskuterar och ifrågasätter.

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser