Men började dock bra med solsken och goda dofter från blommorna. Sen skulle jag åka till veterinären för kloklippning av hundarna.  Vi gjorde alltid så för att jag tycker det är svårt att klippa svarta klor. Den här gången tog jag bara med mig Humlan eftersom hon har så speciella klor och jag ville se hur mycket jag törs ta i framtiden för nu får jag försöka klippa dom där klorna själv. Det gick jättebra att åka dit och Humlan som tycker det är läskigt att åka bil låg avslappnad och lugn. Men när vi kom in på mottagningen.....då kom det....tårarna. När jag kom in där blev det så väldigt uppenbart att Mikke saknades....kunde inte sluta gråta, grät under hela besöket, hela vägen hem, och när jag ändå var i farten så grät jag resten av dagen också.

Försökte klippa gräset (med tårar i ögonen) men den blev varm och la av efter en halvtimme, vad fan gör jag för fel?