Igår var jag så trött att jag hoppade över ridningen, kändes rent idiotiskt att göra något annat än att ligga i sängen. Tyvärr har jag svårt att somna, men jag tänker att man vilar när man bara ligger där också.

Angående bilen, byte av främre drivaxel.....vad kan sånt kosta? Det låter dyrt och jag har ännu inte fått någon prisuppgift. Ja, ja.

Sen var det städning som gällde resten av dagen. Fick hjälp av min halvmamma och halvbror, så nu är det bara ugnen och två toaletter kvar i det huset vi bott i, varför sparar man det jobbigaste (äckligaste) till sist liksom? Det andra huset blir lättsamt för där har vi knappt varit. Hurra!

  Den här bilden togs vid midsommar, bara dagen innan......

Jag hann inte mer än att köpa en ny dammsugare, så började bilen låta konstigt, som ett gammalt kylskåp eller nått. Stannade till hos en bilkunnig kompis och erbjöd en tur. Domen blev gissningsvis något med nått kors eller nån knut, så idag ska den in på verkstad för genomgång och så att dom kan beställa rätt grejor. Hahaha, eller inte. Annars trodde jag inte att man kunde vara så här trött.

Bönan fick en långpromenad med sadel på, hon har ju inte gått promenader på väldigt länge då hon inte vill gå själv, nu har vi sällskap och promenerandet var plötsligt inga problem, hon till och med frustade. Måste dock komma ihåg att rida innan promenaden nästa gång, för när jag satt upp på Petter var jag rätt färdig. Vilken tur då att han kändes väldigt fin från start, han frustade flera gånger och gjorde sådana där ljud som dom gör när dom ska rulla sig eller nått. Provade att korta steget från sätet, check, provade trampet i stigbygeln (att han följer med åt det hållet jag lägger vikten), check, sen travade jag på volten och han böjde sig så fint och bar sig så väl åt båda håll på väldigt lösa tygla, så då avslutade jag efter tio minuter. Sen gick han ut i hagen och rullade sig.

Uppskattar alla kramar jag får, och all omtanke, och all hjälp!

Tyvärr inga nya bilder, hinner inte riktigt med det.

Just nu far jag bara omkring hit och dit. Till stallet. Hem. Till affären. Till gården. Till soptippen (med dammsugarjäveln) och det upprepas. Igår var jag på gården själv och putsade, det var väldigt rofyllt faktiskt och väderet var ju underbart. Innan dess red jag ut, vilken tur att jag har har hästarna som får mig att slappna av. Hur trött och less jag än är, så släpper det när jag är där. Bönan fick sadel på sig igår, vilket inte var några som helst problem, så nu tänker jag träna med sadel på ett tag innan uppsittning.

Av en slump träffade jag på en av fastighetskötarna och frågade om plåtarna, han menade att jag skulle titta efter ordentligt......

  Naturligtvis har jag kollat i nedre luckan, där finns inga plåtar......men kolla....

  .....en hemlig lucka, och där var dom. Så nu har jag plåtar minsann. Idag ska jag köpa en dammsugare. Jag har nu fått ett förråd, tyvärr är det fullt med rat så jag kan inte bära ner något ännu.

Träffade någon som sa: "Ja, och hästarna säljer du naturligtvis". Men nej, naturligtvis inte. Dom stannar så länge jag har råd, dom räddar min vardag, min tillvaro.

Jobbig dag igår, kraften är typ slut nu. Åkte för att städa på gården, så jobbigt. Golvlister, dörrkarmar och en dammsugare som "brann", så än har jag inte fått det där flytet. Så typiskt att den skulle sluta fungera mitt i flyttstädningen.... Blev inte klar på långa vägar, så jag får åka dit varje dag den här veckan, när jag ska hinna köpa en ny dammsugare?

  Städgänget. Vi åt i alla fall mycket wienerbröd och drack massor av iskaffe med socker, var helt färdig efter det. Bönan har börjat hojta när jag har parkerat bilen på stallet. Förut hojtade hon när jag öppnade dörren. Åh, vad jag längtar tills detta är över (städningen menar jag).

Igår såg jag något så gulligt.... precis vad jag behövde. En äldre man som lämnat bort sin katt kom för att hälsa på den. Katten kommer springande till mannen och kärleken flödar....

Petter är så pigg nu, höstluften och nytt ställe där saker byter plats hela tiden (OMG). Lite småläskigt att rida när han är så eftersom jag är en feg tant, men oj vad stark han har blivit, han bär sig, orkar och känns som en miljon....minst. Min mäktiga krigarhäst. Det ska bli kul att börja träna med bönan igen på måndag, hon ser fin ut nu. Bilderna är dock gamla....

Jag tycker att livet blir så mycket mer hanterbart om jag tänker att jag ska lära mig något av det som händer. När det blir så här, och allt går motigt, det jävlas lite extra hela tiden, så tänker jag att jag ska lära mig något av det, att det är något slags test eller nått. Nu vet jag ju inte om det är det, men det hjälper, för att ge upp finns ju inte i min vocabulär i alla fall. Just nu går det så ont att det nästan känns som ett skämt eller nått. Det sägs ju att man väljer sitt liv utifrån vad man ska lära sig denna gång, och den tanken är jag ok med, det känns logiskt. Jag kan så väl se oss innan detta liv, sitta och planera vårat kommande liv......och så säger Mikke, "Men vore det inte kul att se hur mycket skit du kan ta?" Och jag svarar "Ja, så gör vi!" Som sagt, jag har ju ingen aning, men det är onekligen en tröst att tänka att man har planerat detta alldeles själv, och att det är jobbigt som fan nu, men att jag ska gå starkare ur det.

.....och bägaren rinner över. Igår bara grät jag, inte riktig gråt heller direkt, men tårarna slutade aldrig att rinna. Tänkte på det, att jag har nog en väldigt stor bägare, det har fått plats mycket där.... och den där sista droppen som blir för mycket, behöver inte alls vara något särskilt jobbigt, det räcker med en plåtjävel liksom. Jag har bott i massor av olika lägenheter och i alla ugnar har det funnit plåtar. Men inte i denna, hur ska man kunna använda ugnen utan plåt? Åkte till gården och snodde en plåt där, orkar inte passa in på telefontider och sånt..... Sen har vi soprummet då rå. För att kunna slänga mina sopor måste jag gå en kortare promenad. Antar att man vänjer sig men just nu är det väldigt omständigt. Som sagt, obetydliga saker, men droppen rann över.

Sen undrar jag om det inte kan bli lite räckmacka snart? Allt är lite extra krångligt (ja, ja, nu gnäller jag lite), men alla vägar har vägbulor och är krokiga, ingen väg är mjuk och rak. Jag sliter som en hund, och jag vill fan ha lite flyt....

Vill hylla mina släktingar, särskilt fastrar och kusin. Igår åkte min faster tre mil enkel resa för att gå ut med hundarna när jag satt fast och inte kom ifrån.... och min kusin har ett hjärta av guld, ni gör skillnad! Tack för det!

Bildentillhör Mathias/Villfarelser

Man blir mer medveten....medveten om hur skört allt är. Igår mötte jag två Polisbilar med blåljus och fick direkt katastroftänk, ringde hem och kollade att min son mådde bra, dottern fick kolla på nyheterna vad det var som hade hänt. Så var det inte innan, det är nytt.

Är inne i en trött-period igen. Har inte riktigt tid att vila nu, ska hinna med hästarna, hundarna, ungarna såklart och städa och tömma det allra sista på gården. Idag är ett besök på tippen planerat, samt skjutsa dottern till skolan eftersom det är första dagen. Petter får vila idag, men han var trött igår så det känns helt ok. Bönan börjar jag jobba med nästa vecka när det förhoppningsvis är vardag och rutin igen.