Nu kommer känslan av tomhet. Jag har ju varit så upptagen, upptagen med att packa, att flytta, att städa, att.... Och nu när det snart är klart kom den där känslan. Vad ska jag göra nu då? För nu kommer ju vardagen, och i den är jag ju ensam (med barnen), men Mikke är ju inte med längre. Det känns tomt. Känslorna kommer nu när tankarna inte är på andra ställen, och det måste dom ju göra, men lite läskigt är det. Samtidigt har jag längtat efter vardagen för man orkar ju inte hur mycket som helst, och jag har väl skyddat mig själv genom att göra allt det jag gjort för att komma hit, och nu är jag här och känner mig lite ensam och liten. Det är en process såklart, och det fixar jag, men jobbigt är det.

Bönan fick en dusch och en promenad igår, så nu är svansen vit och fin.

På kvällen satt jag och gick igenom gamla foton....