Igår var det premiärtur för bönan längs vägen. Innan hon skadades red vi ut jämt men igår var det den första riktiga uteritten på år. Jag red Alicias häst som är en jättehäst i mina mått mätt, tur att han är en riktig gentleman. När jag satt på honom såg bönan ut som en liten shettis. Och oj, vad hon tyckte det var kul att få komma ut.

Öronen rör sig hela tiden, hon är mycket uppmärksam...

Igår utmanade jag mig själv och klappade mig på axeln efteråt. Petter är ju ett litet busfrö som tycker sånt som är nytt och ovant är jätteroligt eller lite läskigt beroende på vad det är. Igår var det en annan häst i ridhuset som leddes runt med barn på ryggen, väldigt många barn på läktaren (nä inte egentligen) och jag då. Han skötte sig exemplariskt och tittade bara lite extra mot läktaren någon gång. Vi gjorde lite skolor på volten i skritt, travade sakta på volten. Är man duktig så blir passen korta. Var så nöjd med oss efteråt då det är ett sånt läge jag kan fega ur och vänta tills det är lugnt i ridhuset.

Sen red Alicia bönan som fick inviga den nya sadeln. Hon var glad och nöjd och skötte sig hur bra som helst, travade runt som en stjärna.

Eftersom det var min födelsedag igår åt jag bakelser hela dagen. Först en med grädde till frukost, och sen med räkor till lunch och middag. Den med räkor var lite udda då kanterna var rullade i krossade ostkrokar...... smarrigt.

Pulsade runt i snön igår, till och från hagen, till och från kasa, till och från med vatten. Dagens motionspass. Valde att rida i ridhuset med tanke på eventuella snöplogar på smal väg med djupa diken. Det blev lite miljöträning då vi hade sällskap av en annan häst. Han pep till några gånger och ville busa men höll sig i skinnet för det mesta. Tummen upp för nya sadeln, men idag ska jag rida i min gamla....

    Valde shorty-modellen för riktigt korta ryggar (bönan).

Nu kommer all snö på en gång, ska tydligen toksnöa flera dagar nu. Plogbilarna kör varma och väckte mig vid fyratiden. Det är sådana här dagar jag är lite glad över att inte bo på en gård, för att tänka positivt.

Igår red jag ut i snön. Petter hade vilat över julen och det var dags att inviga nya sadeln. Jag har ju ridit i min akademiska sadel i ett år nu och tyckte den var väldigt svår att vänja sig vid (för att den inte har några knästöd) men nu gillar jag den jättemycket. Har dock saknat knästöd ibland och känt att jag vill ha en sån sadel att varva med. Den låg bra (som jag såg det). När jag först satte mig i den kändes det jättekonstigt för tyngdpunkten blev en helt annan....det är bara att vänja sig igen då... Superskön var den på ett helt annat sätt än den andra. Lite hal där lädret är ljust men den gnussar man väl upp med tiden. Ska försöka få bild med sadeln på idag.

Dagarna går ju och idag är det sex månader sedan och den jobbigaste högtiden är överstökad. Har haft lite ångest över just julen.... nästa ångestdag är hans födelsedag. Vi fick dock en trevlig dag med skratt och stalljour, god mat på det.

Efter sex månader känns det bättre, eller lättare, eller vad man ska säga. Det är ju inte lika skört nu som i början då man mest var chockad. Man är fortfarande på anpassningsnivå men det har sjunkit in och jag tänker inte på det hela tiden.... Livet går vidare, en ny dag kommer. Idag är en sådan. Må gott!

Dagarna går ju och idag är det sex månader sedan och den jobbigaste högtiden är överstökad. Har haft lite ångest över just julen.... nästa ångestdag är hans födelsedag. Vi fick dock en trevlig dag med skratt och stalljour, god mat på det.

Efter sex månader känns det bättre, eller lättare, eller vad man ska säga. Det är ju inte lika skört nu som i början då man mest var chockad. Man är fortfarande på anpassningsnivå men det har sjunkit in och jag tänker inte på det hela tiden.... Livet går vidare, en ny dag kommer. Idag är en sådan. Må gott!

Jorå för att....

Annars....

Jag på systemet

Expediten: Hej!

Jag: Hej! Men vilket vin ska man ta? (slår ut med armarna)

Expediten: Vad ska du äta?

Jag: Jag ska inte äta!

God Jul på er! och håll i er idag för det ska storma

Igår red vi ut efter några dagars vila. När vi ridit en kvart kanske så tvärnitade Petter och "låste sig". Stod blickstilla och såg något. I det läget går det inte att göra något, bara låta han titta klart. Ingen annan häst reagerade. Jag såg att ett träd låg på backen en bit över vägen och tänkte att det var det han såg. Men han tänkte inte gå liksom. Jag satt kvar och väntade på att han skulle bestämma sig... Då kommer en skogshuggare ut ur skogen med en motorsåg (som var avstängd) och viftar bort oss.... gissningsvis skulle han fälla mer träd. Så om Petter hade varit vildhäst hade hans uppgift garanterat varit som spanare. Behöver jag säga att vi vände?

Inte den tjusigaste bilden men den är från vår allra första ridtur, så den är speciell för mig.