De senaste åren, kanske fem, har det knappt varit någon snö alls, bara is. Men i år har vi fått snö för alla dom åren för nu börjar till och med snöälskarna ledsna på snön, idag och imorgon ska det komma ännu mer. Jag är väldigt glad över att bo i lägenhet....

Red ut igår, Petter var lite tittig så jag misstänker att det var djur i skogen (!) eftersom vi inte mötte något/någon och han brukar ju inte ha fel, men fin var han min prins.

  Och även om snön är jobbig, vacker är den i alla fall och mycket mysigare än is.

Igår fyllde min förstfödde 19 år, en stor dag, men ändå en vanlig också. Solen går ju upp och den går ner. Hästarna ska ha sitt och maten ska lagas.

Petter fick gå ut, han kändes väldigt fin. Vi tränade lite på öppnor, mest åt höger då dom är kluriga. Himlen var alldeles grå och temperaturen pendlade mellan plus och minus, lite snö blev det också. Annars väntar jag på våren.....

Igår red jag ut i solskenet. Vilken vacker dag det var! Jag åt lunch på ridskolan och två älgar stod i skogsbrynet under hela måltiden... ja dom hade tydligen också lunch.

Idag är den 7 månader sedan den där dagen. Som min son säger, fan vad anpassningsbar man är. Det har hänt så mycket på den tiden. Massor. Man har börjat få rutin på det nya livet och tänker inte varje dag på det som hände. Ibland går jag och hämtar hans rakvatten för att ta en sniff. Då är det som att han står bredvid.

Igår fick hästarna lite miljöträning då det stod fyra snöskottande gubbar på stalltaket hela dagen. Dom hade även med sig stegar och en skylift. När jag skulle rida fick vi trixa oss förbi skyliften och kasa för att ta oss till stallet. Duktiga hästar även om Petter var lite extra pigg att rida sen. Han lyssnade dock jättefint. Supernöjd!

bilden är från träningen i lördags. Jag lever fortfarande på hur bra det gick med Petter, min hemläxa blev.... fortsätt precis som du gör. Vad kan vara bättre än det? 

Igår var jag trött, hade lätt kunnat sova bort hela dagen, men istället tog jag bönan på en långpromenad. Det blev lite kallare under dagen så det sjönk till -15 när vi var ute och gick. Hon var så gosig när jag gjorde ordning henne, och tyckte det var kul att få komma ut. Dagarna går så himla fort nu, snart är det vår.

Igår kom vår tränare Yvonne till stallet. På grund av olika omständigheter har det blivit inställt flera gånger i rad så nu var det behövligt. På morgonen var jag lite pirrig och precis innan blev jag lite nervös. Red i den nya sadeln (måste rida in den den). Petter var kung redan från första steget och vi fick så mycket beröm att jag nästan skämdes. Petter å andra sidan älskar beröm och pep till flera gånger och tyckte att det var dags att galoppera. Hm. Har börjat galoppera i tankarna, men han får vänta lite till på det. Det har verkligen hänt massor med Petter sedan flytten.

Bönan jobbade jag från marken, men då var jag så trött i huvudet och hon var brunstig och gnäggade så det ekade i ridhuset, så det kändes lite ofocus.

Härom dagen blev Petter sparkad, fick ett tjusigt broddhål i bröstmuskeln. Första dagen haltade han i skritt, senare på kvällen endast i trav. Tvättar och tempar, hoppas undvika infektion. Dag två ohalt, tog en skrittpromenad som kändes bra. Han tar ut steget ordentligt i skritten, men ville inte göra det traven. Gissar att det är lite stelt och ev svullet vilket är lite svårt att se med all vinterpäls. Ingen hälta i alla fall. Idag är det träning, han får gå det han orkar och vill. Blir det ett halvt pass i skritt så blir det. Rörelse är ju annars bra för stela muskler så länge det inte är feber eller infektioner iblandat.

Bönan har jag tränat från marken, vilket är det hon tycker är kul.

Ibland känns det som om universum försöker golva mig, puckla mig medvetslös, knäcka mig. Det kan jag ju inte påverka just där och då. Det känns som det känns liksom. Det jag kan göra är att tänka igenom det, hur vill jag gå vidare? Ska jag lägga mig raklång eller ska jag tänka att jag lär mig något av det här? Vilket av dom är självklart för mig. Om man dessutom tror, som jag gör, att jag själv har varit med och bestämt hur det här livet ska se ut, så förstår jag att det finns en mening även om jag kanske inte förstår det nu. Svaren kommer sen....