Igår satt jag upp på två andra hästar. Det var bra träning för mig, för gud vad man vänjer sig vid sina hästar. Har på sista tiden även börjat tycka att det är lite läskigt att rida någon annan häst just därför att det känns ovant. Annat rörelsemönster, annan sadel, hjälperna funkar inte som man är van med. Det gick i alla fall bra, hästar är ju snälla djur. Red Petter sist och han är ju bara bäst. På vägen hem började ponnyn bakom oss att busa.... Petter taggade till ordentligt och visade några steg i passage (jo jo) för att sen hoppa upp i luften och avsluta med en liten spark. Han sneglade bakåt för att hålla koll på ponnin, och för att se om han skulle få fler tillfällen att showa loss på. Efter det var jag rätt mör, sov ovaggad. 

Introducerade en ny ryttare för Bönan, Isa. Nu när hon är igång och det går så bra så känns det som en bra ide att låta henne ha ryttare lite oftare. Vi gick längs vägen och hon skötte sig ypperligt. Nu har jag börjat bli sugen på att rida henne själv, men det kommer att dröja ett tag till innan jag gör det. Ingen hets. 

Tänk att världen kan rasa omkring en, och att man kan stå rätt rak i ryggen igenom det, bara man har hästar att focusera på.