Idag skulle pappa ha fyllt 73, om han inte hade dött för tre år sedan och några veckor. Cancer..... Påsk är det också, och dagarna är fyllda med solljus och dropp från taken. Dagarna rullar sakta på. Livet känns lite konstigt just nu....

Petter har känts lite trött sista veckan. Ska rida idag och känna efter, är han trött i dag med blir det lite vila för honom. Inte konstigt att han känns trött när solen kommer fram och lyser på hans mammutpäls.

I torsdags fick bönan sina vingar. Vi har varit tillsammans sedan hon var föl, varje måltid, varje utsläpp, varje dag i alla år. Jag var med henne till slutet då jag ville att hon skulle ha den tryggheten. Jobbigt, men jag skulle inte vilja lämna över det till någon annan. Vi två...

Vackra rara bönan, så tacksam jag är över vår tid tillsammans, tacksam för att du fick in mig på AR-tänket, att jag fick omvärdera mitt sätt att tänka. 

Petter var lite off den dagen såklart men igår fick han en ny kompis och man måste bara älska hur hästar är.... här och nu. Igår var igår och idag är nu. Imorgon har inte varit men nu är nu. 

Vi borde vara lite mer som hästar. Nu! Tiden är nu! Igår har passerat och imorgon finns inte ännu.

Ja, Petter alltså (såklart). Igår fick han equiterapi och det var han som sa det. "Nu är han perfekt". Väldigt skönt att höra, fast jag redan visste det. Han är ju guld att rida nu. Innan han fick behandling red jag ut, det blev till och med två galopper. Tänkt om det kunde kännas lika tryggt i ridhuset.... en vacker dag..... gör det det.

På den där vägen vi rider, som inte leder någonstans, brukar vi möta bilar. Man undrar ju vart dom ska någonstans? Eller så tycker man att det är jättekul att åka på en smal väg och vända? Jag brukar tänka att dom som åker där ska hångla.... det är ju i alla fall kul.

Man har ju drömmar, planerar, hoppas, förbereder. Det kan ju vara olika, semester. Sen har man ju drömmål, saker man jobbar mot, "nästa år ska jag åka till Beverly Hills". Sen har man såna där vilda drömmar som inte är med i planerna men som ändå finns där, "coolt det vore att åka till månen", och det är ju ingen omöjlig dröm egentligen. Någon sa: Kan du drömma det, kan du göra det. 

Igår hade vi träning. Petter ingår i mina drömmar, och sakerna vi gör och ska göra. Igår gjorde han något som var lite av en sån där cool grej som jag inte drömt om för att det har känts för långt bort.

Ja, vi red på en volt i skritt. Sju skolskritt. Sju vanliga. Sju skolskritt. osv. Sen sa Yvonne att jag i en sån skolskritt skulle tänka travuppgång. Det som hände var... han samlade ihop sig ordentligt (fick lite känslan av bockserie på g) och hoppade fram ett steg. Glömde säga att han pep samtidigt. Och detta gjorde han tre gånger och jag fattar fortfarande ingenting. Var tvungen att fråga Yvonne vad det var han gjorde egentligen. Anslag till Terre a terre var det visst, och det fick jag göra igår på min bärsärk. Så mycket kraft!

I förrgår hade Humlan så ont i sitt ben att hon bara låg, ville inte äta eller dricka ens, och det är ju inte likt Humlan som normalt sett är ett litet yrväder.

Hos veterinären genomfördes bland annat ett böjprov (precis som på häst) där hon reagerade med smärta. Hon hade även galla i benet och hade lite mindre muskler på den sidan kroppen. Någon röntgen gjordes dock inte då jag var där på jourtid. Så det får jag göra senare, men man misstänker artros. Hon fick smärtlindring i spruta på plats och metacam som jag ska ge i en vecka. Direkt när vi kom hem (en timme efter injektionen) var hon lite mer sig själv och ville äta och gick hyfsat även om hon haltade. Så nu har hon boxvila en vecka. Jag har tyvärr inte någon bra känsla då Humlan inte ens är fem år fyllda, men så länge magen tål medicinen så får det gå. Jävla skit! Skulle gärna se ett slut på eländet nu... och nu gnäller jag (som Mikke skulle sagt), jag vet, men det är lite svårt att inte göra det.

Jag har på sista tiden börjat snegla på Artur.... Han är ju där varje dag, och han är ju faktiskt min... Härom veckan satte jag på en av mina sadlar på hans rygg, den låg fint där, och igår satte jag mig upp och red en stund.

På grund av ekonomi tänker jag inte ta över honom helt, men jag tänker rida honom några gånger i veckan, fortsätta där vi var för två år sedan....

Trampet i stigbygeln satt kvar i minnet, stanna för sitsen.... inte lika mycket men det kommer. Vi jobbade (som vanligt) väldigt kort, kanske max 10 minuter blev det, han har ju ett annat jobb nu, så det här blir mer som pausgymnastik eller nått. Vi höll oss i skritt eftersom vi börjar ju där. Det kändes tryggt och riktigt skönt. Fick en stark känsla av uppskattning från Artur. Dessutom har jag ju gått ner typ 10 kg sedan den här bilden togs...

Red i ridhuset igen, vi får ta en ridhusvecka helt enkelt. Igår var han helt magisk. Hur han bar sig, takten, samarbetet. Wow så nöjd jag var. Tänkte på det efteråt... för några år sedan bara hängde han i handen, krullade ihop sig och sprang (eftersom han hängde i handen, man måste ju springa då annars ramlar man typ).

Bönan fick en kort promenad utomhus, det gillar hon. Min rara prinsesshäst <3

Igår kom det massor av luddig snö, säkert tio cm, och det är väl mysigt på ett sätt, men när jag skulle till stallet för att rida och såg alla skoterspår på vår ridväg, insåg jag att det dessutom är sportlov. Hm, ja jag bangade uteritt. Ridvägen har ju blivit smalare och smalare för varje gång den har plogats och nu kan man inte möta någon på ett säkert sätt, allra minst en skoter.... Tur det finns ett ridhus.

Petter var piggelin och hade nog helst busat runt men han lyssnade fint ändå. Red lite längre än vad jag hade tänkt med tanke på att det nog blir ridhus idag med. Avlsappnad trav stod på schemat. Sen betällde jag torrhö för en månad till ett pris av 3400 kronor. Alla som har häst har nog uppmärksammat höbristen......