Det har vuxit gräs mot husväggen, men inget vid stallet.... plockade en bukett av de längsta stråna och höll dom i handen som en bukett hela vägen till stallet, placerade ut det i krubban och toppade med tussilago.

  Igår fick han vila, och det gjorde jag med, förutom när jag var och kollade på några träningar på klubben. Tycker Petter är så härligt reslig på det här kortet medans jag ser lite hopsjunkten ut...

Igår filmade min kompis lite, ska träna på sånt, det känns annorlunda när någon ser på. Det här är den korta traven som han går in i av sig själv. För bara tre år sedan (och fortfarande ibland... speciellt ute) tjuvökade han och låg på, ville gärna "tappa ner huvudet". På filmen tar jag inte alls i honom, han bär sig helt själv, jag bara sitter... och njuter av min fina häst. 
 

Idag har det gått tio månader sedan Mikke dog.... det känns fortfarande helt sjukt att säga/skriva det.... Mikke dog. Tror det är därför jag säger det så ofta.... för att få in det i huvudet. Fast jag vet ju.... men det är fortfarande konstigt att säga det, som att man står och ljuger eller nått. På dom här tio månaderna har det hänt saker som normalt sett kanske händer under tio tjugo år så på ett sätt känns det länge. Skumt!

En ung ridskoleelev målade av Petter och bönan åt mig, är så supernöjd, och jag gillar dom mer och mer för varje gång jag ser på dom. Tycker hon fick till deras uttryck så väl. 

Har ridit ut några gånger sedan sist, men nu är vägen avstängd då vårfloden förstört den... man kommer bara en liten bit, men det är bättre än inget. Igår prövade jag att göra skolor i den korta traven och han pumpade på så fint. Han är så härlig att sitta på när han är så i focus.

Idag red jag i ridhuset (pga vägen), där fick han jogga lite under lättridning, inga krav på samling. Han känns väldigt fin och lätt.

Här om dagen skulle Moa galoppera i ridhuset, och vid det här laget vet ju Petter precis.... att Moa är lite modigare och att det är galopp som gäller, så han pep till och gjorde terre a terre inte mindre än tre gånger och med två språng varje gång, innan han rullade över i gunghästgalopp. Var får han all styrka ifrån? Tycker det visar hur mycket skritt kan göra och framförallt skolskritten. Och han var inte busig eller så, ville bara visa hur stark han var. Så tjusigt!

Jag ser era kommentarer men kan inte svara på dom :(

Sedan träningen har vi mest skrittat ut. Det har berott på olika saker, min kompis häst tappade en sko osv. Å andra sidan har Petter känts lite småtrött i samband med pälsbytet så han har inte klagat. Lika samma igår.... men när vi var på väg hemåt började han pipa och hoppa lite jämfota, fast på ett fint sätt. Som... får jag? Det kunde jag ju inte säga nej till (ville bara ner för branta backen först), enstaka jämfotahopp blev till den kortaste galopp jag någonsin ridit i, (tänk piruettgalopp) och det var ju inte så att jag tjuvhöll honom heller, när jag släppte tygeln stannade han kvar där. Det kändes som att han satt på rumpan i sprången, det gick lika långsamt som kort trav. Han orkade kanske 10-15 språng och sen fortsatte han i samlad trav, supernöjd med sig själv. Jag var rätt supernöjd jag med för jag skrattade hela vägen hem. Tänkt vad han kan! Japp, sen svävade jag hela resten av dagen och märkte knappt att regnet stod som spön i backen.

I Söndags var det träning för Yvonne. Vi hade bestämt att hon skulle rida Petter. Han har känts så extremt fin sista månaderna (minst) så jag ville att hon skulle rida honom, känna var vi är, spänna bågen lite mer, och hur ska vi gå vidare? För det man vet vet man och det man inte vet måste man lära sig. 

Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte fotade/filmade men där och då ville jag vara  helt med och SE min vackra häst, för wow.... Jag vet ju  hur det känns, en helt annan sak att få se honom pumpa i samlad trav och helt bära sin egen kropp, trampa till.  Hemläxa: våga rida även när han piper :) och försöka göra passen i ridhuset liiite längre. Jupp jag får jobba på det. 

Idag fick han skritta ute på lång tygel då jag gissar på lite träningsvärk.

Humlan var på röntgen förra veckan och tyvärr är det så att hon har pålagringar (artros) i båda frambenen. Metacam i två månader till att börja med, sen hoppas jag att hon kan vara utan den större delen av tiden och bara behöver medicin i perioder, men det kan också vara så att hon behöver hela tiden. Vi får se.

Mitt kraftpaket

Ja, kanske inte rent tekniskt, men det gick riktigt fort bakåt.... Uteritt var det, i tö. Allt var lugnt och skönt tills.... någon hade parkerat sina sparkar på kanten av vägen, på snöhögen. Då fick jag åka baklänges haha. Har hört att björnarna har vaknat, det tycker jag inte om. 

På söndag  har vi träning, tänkte låta min fröken rida Petter för att få hjälp med hur vi ska gå vidare, ska bli väldigt kul att se, han är så cool nu, stark och med.

Min bil, jag älskar min bil, när den funkar som den ska. Mindre roligt är det när den inte gör det. På sista tiden har den börjat jävlas lite. En kompis stoppade mig på parkeringen och frågade vad jag gjorde. Nej, då jag har inte blivit galen. Så om ni ser mig i bilen och jag 1. Sitter i den med dörren öppen och slår av ljuset, slår på ljuset, slår av ljuset, slår på ljuset.... 2. Står framför den och stirrar på den i några minuter, så beror det på att varje gång jag stänger av den och ska kliva ur, varnar den och säger att helljuset är på. Enkelt fixat va? Det går inte att stänga av det... får sitta en bra stund och slå av, slå på, slå av slå på innan det verkligen stänger av. Ibland funkar inte det, och då går jag ur bilen och ställer mig framför den för att stå där tills lyset slocknar och eftersom jag inte törs chansa och komma tillbaka till en bil utan batteri. Verkstad nästa vecka. Och vilken tur att jag får låna brorsans bil då, jag ogillar förändringar och han hade den goda smaken att köpa en likadan bil...

Annars håller vi på och kokar kranvattnet innan vi kan dricka det efter en vattenläcka för flera dagar sedan, lagom kul.