Idag var jag och Artur på träning för Hanna Engström, och varför tar jag inte med mig Petter då kan man ju undra. Vi är inte riktigt där än helt enkelt, Artur är lite mindre och behändigare, behöver inte  ha koll på samma sätt och känns därför tryggare att ha med sig. Jag övar på att åka med Artur och hoppas att jag ska våga mig iväg med Petter någon dag, vacker eller ej. Men vi är inte där ännu, och jag har en plan. 

Första passet gick mest åt till att tagga ner, mycket att titta på, så vi gjorde markövningar med mig gående baklänges. På slutet kändes han så avlappnad att jag kunde hoppa upp och rida en stund. Kändes skönt att ha det första passet gjort även om jag faktiskt inte var så nervös. Sen fick han gå i en hage och chilla medan jag tittade på dom andra ekipagen som var väldigt olika och väldigt kul att se.

På eftermiddagen var det dags för pass 2. Vi började även detta pass med lite markarbete för att landa och komma till ro. Uppsuttet jobbade vi med inneraxeln och andningen för att få den lite mer med. Artur följde väldigt fint när jag gjorde rätt, även om han var fortsatt skeptiskt till häcken. Duktig kille! Väderet var underbart och jag har bränt mig (såklart).

När vi skulle hem klev han rakt på transporten.... men bilen var helt död och vägrade återupplivningsförsöken med startkablar. Lasta ur, ringa ersättningsbil, lasta om, hem, lasta ur. Bilen står dock där den står. 

Fick en bild på Petter också som gjorde mig glad. 

... eller nått åt det hållet.... Idag skulle Mikke fyllt 55 år. Blandade känslor på den... Det blir ingen smörgåstårta som det brukar... vi kör pizza istället, pizza var ju Mikkes grej lite så det blir bra. Det är hans favoritårstid nu, mellan hägg och syren. Grattis! Bjud pappa Rudolf på ett glas vin eller två, eller tre, gärna fler. 

Idag var det träningsdag i sommarvärmen, en liten bris gjorde det riktigt behagligt trots att jag red direkt efter lunch. Vi skulle rida övningarna i skritt och skolskritt men se det tyckte inte Petter... som föll tillbaka i gamla beteenden med att stå med sänkt huvud, flema och inte alls vilja. Försökte en stund, men han hade ingen lust alls. Istället gjorde vi övningarna i trav, och vilken trav sedan.... som att han ville visa upp sig från sin tjusiga sida, för tjusig, det är han ju. Fick också pröva att rida med öronsnäcka för första gången, vilken perfekt liten uppfinning.

ett steg i taget.....

Han vet att han är tjusig!

Men åh vilket väder vi har haft, för några veckor sedan var det så mycket snö att jag trodde det skulle dröja till midsommar innan det blev grönt, men när väl solen och värmen kom gick det fort. Igår kunde Petter beta lite efter ridturen, det har vi sett fram mot länge. Jag plockar ju lite gräs till honom där jag bor eftersom det har kommit väldigt lite gräs vid stallet.

Igår satte jag på den akademiska sadeln... med en liten baktanke... Jag har ju inte vågat galoppera med den än, man måste ha mycket mer egen balans i en sådan sadel. Igår var det i alla fall dags, och det var såklart inga problem. Jag känner mig själv och lyssnar på mig själv, vilket är viktigt för mig. Jag utmanar mig när det känns rätt att göra det, inte förr. Det ska kännas tryggt och bra, och det gjorde det igår. Han tar väldigt fina fattningar (oftast) nu, från den korta traven. Så duktig! Fina fina Petter!

(ett år gammal bild)

Idag hann jag med bägge två, korta pass, solen gassade och det kändes lagom att göra så. Jag är inte överförtjust i stark sol men jag gillar värmen.

Petter fick gå sitt pass på förmiddagen då även han är stark motståndare till värme och stark sol, han skötte sig kalasfint. Jag är så lyckligt lottad att jag har en häst som alltid kommer mig till mötes i hagen, det tar jag som ett kvitto på att jag är rätt ok att vara med. 

På eftermiddagen var det Arturs tur. Har inte ridit honom så mycket då han ju är utlånad till ridskolan. Ska ta tag i det lite mer ordentligt nu. Vi ska ju på kurs nästa torsdag så det var så dags nu...

Dom är så olika att rida, men båda två är små busfrön.

Petter var förmodligen spårhund i sitt tidigare liv, han gillar att nosa i fotspår och måste ha koll på hästbajset längs vägen. Fick en rolig bild i huvudet igår när han gjorde det....

Petter: (med näsan i en bajshög). MM, här kan vi känna en bas av ensilage... från södra Jämtland... en aning av havre... efter en stund kan man känna den där distinkta doften av maskros... efterdoften är tydlig mineralpellets..

Några steg senare.... och här har vi en klassiker... Rent torrhö med ett spår av morot...

Nu var det ett tag sedan sist. I helgen var jag till Sundsvall och tittade på när Birgitta Järnåker hade kurs, det var min första. Både kurs och Birgitta. Det blir fler gånger, redan nästa månad ska jag iväg igen. Jättekul att se så olika hästar, och att lyssna på Birgitta som berättade om varje häst, och förklarade övningarna jättebra. Ska åka några gånger utan häst för att kunna focusera ordentligt, så får vi se....

Sist jag red ut hade Petter stått tre dagar och ändå kändes det rätt att ta tre galoppfattningar, kände mig inte ens nervös. Bara det!

Igår blev det en kort skrittur innan vi red runt några varv i paddocken. Någon träningspass var det inte tal om. Det var första gången i år och mycket att titta på, speciellt hästarna som sprang i hagen. Men nemas problemas i övrigt. Bästa Petter liksom.

1 maj, dagen efter valborg, brasan brann fortfarande, eller rättare sagt; hade tagit ny fart och uteritt skulle det bli. Var lite osäker på om Petter tänkte stå still när jag klev upp då elden var rätt nära. Men det gick bra, han har blivit mycket mer cool sen vi flyttade för här  händer det grejor mest jämt. Han bryr sig inte i traktorn eller fyrhjulingen som harvar paddock när vi går förbi. Efter passet fick vi stå och vänta på en lastbil som lastade timmer med vinglig krok, vi har blivit jättebra på att vänta.... något både Petter och jag har varit dåliga på.

Igår blev det skritt för hela slanten....

I helgen ska jag på clinic, jag ska vara med från marken och bara sitta och nörda duktiga hästar och ryttare, ska bli så kul.