Ibland gör man saker som man kanske inte tänkt göra, bara för att det kändes bra i magen. Nu har jag gjort det. Ridskolan behövde en häst. Jag  har ju sålt lite saker som jag inte längre behöver. Så ja, jag köpte en häst som ridskolan lånar. Jag har ju inte köpt henne till mig. Faktum är att det är ju inte alls min typ av häst. Jag kommer ju att vidareutbilda henne under tiden. Tänker att jag får ju lära mig att rida en  helt annan typ av häst än vad jag är van vid. Hon är den raraste, vänligaste och coolaste häst jag har träffat. Faktiskt en perfekt tanthäst. Hon är lugn och trygg och naturligtvis är jag kär! Dessutom pratar hon bara Irländska, och det är mitt favoritspråk. 

Första gången jag red henne tänkte jag att jag nog borde ta åksjukepiller nästa gång. Jag är ju van ponnisar, inte jättehästar med stor gång. Men man vänjer sig nog. Nu håller vi på att lära känna varandra. 

Säg hej till Darcey!