Nu kommer vintern, stora snöflingor faller och det är så vackert. Allt blir ljusare och lite trevligare, för nu är det väldigt mörkt på morgnarna och kvällarna. Med snö på backen ser man lite bättre. 

Igår hände det..... jag travade på Darcey. Har ju inte haft någon brådska med någonting. Vi lär fortfarande känna varandra, och jag gillar henne på alla sätt. Hon är väldigt väldigt rar. Japp, så jag studsade inte ur sadeln, jag kunde till och med sitta ner, men vilken trav hon har. 

Pojkarna är kalasduktiga och ridningen är väldigt kul, känner mig så glad och nöjd efter varje pass.

Stora saker händer.... min son tackade ja till en lägenhet härom dagen..... 

Uteritt idag, var ju beredd på allt möjligt med tanke på hur rädd hästarna blev för den jättestora sladdvindan sist, för nu stod där också en traktor på ena sidan och en traktorskopa på andra sidan, samt några containrar och en stor grushög.

Petter gick först och sneglade lite på grejorna men trampade på. På vägen hem red jag på hängande tyglar. Petter gillar ju sitt godis (morötter) som han får när han är lite extra duktig. Han kan ibland stanna och fråga, var jag duktig nu? Idag stannade han på eget bevåg nära sladdvindan, tittade nonchalant på den, helt lugn och avslappnad. Och sen frågade han om han varit duktig. Det var han ju, så han fick en morotsbit. Sen fortsatte vi en liten bit tills vi kom till traktorn, han går mot den och lägger mulen på skopan. Frågar, var jag duktig nu? Jätte jätteduktig! Älskar när han tar egna initiativ och visar sig duktig (och vet om det). Ibland blir det travuppgångar eller andra roligheter som vi tränar på och som han vet att jag uppskattar. Bästa smarta Petter!

Härom dagen var jag med en kompis för att hämta en häst. Man fikar i bilen, hundarna får gå promenader vid bensinmackar och diken. Man äter mycket godis och dricker sirapskaffe från Starbucks.

En tjusig svartskäck blev det, ståtlig irländsk cob.

Sen har vi ju ridvägen... Titta på dom här bilderna.... vad tänker du på?

Icke hästmänniskor..... eh, jaha?

Hästmänniskor... Men hur kan man bara lägga ut sånt där efter vägen, fattar dom inte att hästarna blir rädda?

Petter börjar bli riktigt cool, för det är ju ett pågående bygge där också. Om jag red själv skulle vi nog inte ta oss förbi där, men med sällskap gick han tillochmed först. Hurra för Petter!

Varje morgon drar jag ett kort ur en kortlek jag fick av min dotter, en änglakortlek med ett budskap på varje kort. Innan jag skulle hämta Darcey drog jag samma kort varje dag i säkert tio dagar. Naturligtvis har jag blandat korten ordentligt innan och kuperat men ändå drog jag samma kort varje dag. Dagen efter jag hämtat henne drog jag ett annat kort. Vilket kort drog jag? 

Soulmates

Om det stämmer eller inte får framtiden utvisa, men lite lustigt var det. 

Först ut var Petter, som alltid. Han var på G, superhästen som har gått från att älga fram med huvudet i backen till att bära sig så tjusigt och lätt. Han pep två gånger då han fick lite extra energi. När han blir trött åker huvudet ner för en kort stund då han vilar där men sen är han tillbaka. Nästa gång skulle jag vilja att någon filmade lite, någon frivillig?

Direkt efter var Artur som för dagen var piggelin. Vi fick trava lite längre sträcka än vad vi brukar idag, tycker ju att han känns lite "struttig" i traven för att han inte har hittat sin balans riktigt. Vet inte hur det ser ut dock. Men oj vad han jobbade på och gjorde allt rätt (det gjorde båda två). Med Artur ska jag öva på att rygga två steg och sen direkt fram i trav. Då är han redan "på bakbenen" och dom första travstegen är riktigt fina. 

Väldigt nöjd med dagen och mina fina pojkar!

Yvonne ritar upp hur vi ska rida

Brittsommaren sköljer över oss, när den är över hotar dom med att vintern kommer. Idag red jag ut med min kompis. Vi rider runt berget, på en smal stig med brant kant på ena sidan och oländig terräng på andra sidan. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen om man får möte. Än så länge har det gått bra. Solen sken och dom röda och gula löven glänste. Petter glänste också såkart, han blev piggare och piggare ju längre vi red. Han tycker det är jättekul att trava på den där smala stigen som går i kringelkrokar. En liten galopp blev det också. Sen var vi rätt nöjda. Fick massor av energi av den turen.

På eftermiddagen skulle Darcey ridas, men inte av mig, utan av en duktig hopptjej då hoppning stod på schemat. Jätte-jätte-duktig var dom. Klart hindren är små nu, man behöver inte hoppa högt för att vara duktig. När jag ledde tillbaka henne till hagen stod Petter i sin hage och verkligen blängde efter oss, som om han tänkte... "men mamma, vad gör du? Vem är det där?" I går tog jag in Darcey före Petter och då gnäggade han upprört. Får pussa lite extra på honom, för ingen kan ju ta hans plats liksom. Petter the one and only

Petter har varit så väldigt fin sista tiden, men han är ju världsbäst så... igår red vi serpentiner. I början av passet kortade vi skritten på raksträckan, efter en stund tog vi det i trav med kort skritt på rakan. Superlyhörd, som att dansa. Det bästa jag vet! På lördag kommer Yvonne och tränar oss, längtar!

Humlan fick ju en artrosdiagnos i vintras, men har varit utan medicin hela sommaren. Nu när höstrusket har kommit har hon börjat bete sig annorlunda, pipig och väldigt beroende av närhet. Hon vill sova i mitt ansikte typ, hon som brukar vilja sova en bit ifrån. Så igår kväll fick hon metacam igen, och inatt har hon sovit bra och blivit sig själv. Tråkigt eftersom hon bara är fem år, skönt ändå att hon kan få lindring.

Ibland gör man saker som man kanske inte tänkt göra, bara för att det kändes bra i magen. Nu har jag gjort det. Ridskolan behövde en häst. Jag  har ju sålt lite saker som jag inte längre behöver. Så ja, jag köpte en häst som ridskolan lånar. Jag har ju inte köpt henne till mig. Faktum är att det är ju inte alls min typ av häst. Jag kommer ju att vidareutbilda henne under tiden. Tänker att jag får ju lära mig att rida en  helt annan typ av häst än vad jag är van vid. Hon är den raraste, vänligaste och coolaste häst jag har träffat. Faktiskt en perfekt tanthäst. Hon är lugn och trygg och naturligtvis är jag kär! Dessutom pratar hon bara Irländska, och det är mitt favoritspråk. 

Första gången jag red henne tänkte jag att jag nog borde ta åksjukepiller nästa gång. Jag är ju van ponnisar, inte jättehästar med stor gång. Men man vänjer sig nog. Nu håller vi på att lära känna varandra. 

Säg hej till Darcey!