Eller egentligen är det imorgon, och egentligen har hon ju alltid varit det men nu är kontraktet uppsagt. Ska bli jättespännande att jobba med henne varje dag. Hon är den svåraste häst jag ridit (vilket inte säger jättemycket) men också den snällaste raraste. Så..... är det någon som känner till någon lämplig gård kan ni ju hojta till :)

Artur kämpar på och har blivit riktigt fin, vi tränar på enhandsfattning, mest i början på passet, knepigt tycker jag, och lite kul när det går bra.

Petter, min Petter, vi hade verkligen tagit ett steg vidare, eller två tre, men sen stod han där med fång, mitt i vintern. Jag fattade verkligen ingenting. Inget gräs, ingen övervikt, och minst åtta år sedan sist. Veterinären misstänker PPID (cushing) och ett sådant prov ska tas i maj. Nu är det boxvila som gäller. Han är snart utfasad på medicin och mår fortsatt bra, tar boxvilan med ro och ser fram mot måltiderna och kliet bakom öronen. Tyvärr är det stenhårt ute så det blir nog längre boxvila än normalt. Jag hoppas bara att han blir återställd.

Träningen i Ånge stod på schemat. Artur blev det, coola, världens bästa Artur. Mitt resesällskap var lite sen, och otålig som jag är tänkte jag att då blir det lastträning. Har aldrig lastat honom själv. Han gick rakt in och stannade där. Återigen, världens bästa Artur. Sen resa, lasta ur, in i hage, sätta fram stol och bänka sig vid ridbanan. 

Hanna focuserar mycket på sitsen, den behöver man (jag) alltid jobba med. Jag sitter i en sluta utan att vara medveten om det. Fick till och med promenera med ett spö mellan benen, då blev det väldigt tydligt. Artur jobbade bra, vi börjar hitta varandra. Medan vi red åkte diverse fordon förbi bredvid ridbanan så check på moppe, väghyvel, sopbil och annat trams. Artur är en stjärna!

Sen var det ju dags för våra Yvonne-träningar, hon kommer en gång i månaden, detta var första gången efter sommaruppehållet. Väldigt roligt, som vanligt.

Darcey blir bara vackrare och vackrare, och ja, Petter och Artur med. Vi tränade på tyngdpunkten, vid vilken tyngdpunkt går hästen bäst. Sitter man på "fel" tyngdpunkt glider man iväg dit man inte tänkt. Superklurigt. Darcey gick på hack då hon träffade tandläkaren några dagar innan, som hittade en vargtandsrest som inte syntes förra året, förmodligen låg den inbäddad i tandköttet. Nu är den i alla fall borta.

Sen packade jag inför träningen i Ånge, berättar om det imorgon.

Bokade in en träning med Ewa Schaeder i Sundsvall, hos Yvonne, där vi var på läger. Eftersom det gick så bra med Petter den gången tänkte jag, det blir Petter....

Lastning och resa gick väldigt bra, även en natt i boxen och vistelsen i hagen. Han kände igen sig från lägeret. Regn och kallt var det. Lånade regnkläder på mig, har visst glömt att lämna tillbaks dom (sorry, dom ligger i en påse i hallen....).

Ridbanan ligger på en höjd omgiven om grönska, bra förutsättningar för en häst som vill ha koll, inte jättemycket att titta på, men ett stort parasoll och ett antal paraplyer fanns det. Jag bad om lite hjälp bakifrån utifall Petter skulle stanna vid ingången. Det gjorde han, väldigt mycket intryck, men med hjälp gick det smärtfritt. Han hade också sällskap av en annan häst som varit där många gånger. Medan den hästen var på banan passade vi på att gå runt och kolla in omgivningen.

Sen var det vår tur att gå in på banan. Gick runt några varv åt båda håll och hoppade sen upp. Och där stod vi. I princip hela passet. Stackars Petter hade så mycket intryck i huvudet att han inte kunde alls. Lite kortslutning typ. Jag är ändå glad att kortslutningen ger en stillastående häst med huvudet i backen, än en som bockar omkring. Väldigt frustrerande när man tänkt träning och får träna på att vänta in sin häst mentalt. Han kunde verkligen inte. Jag tänker att det är hästen som visar, vill inte hästen träna, då blir det ingen träning. Man är ju ett ekipage tänker jag, två, om en inte vill så blir det inte bra. Petter kan fråga mig, men har jag migrän säger jag nej. Samma sak.  Man kan fråga, men är det nej så är det inte läge.

Andra passet hade Petter landat och jobbade fint. Vi måste träna på att åka och träna. Detta var andra gången i Petters liv som vi åkte bort för att träna (räknar inte in ridskolan eftersom han stått uppstallad där flera tillfällen innan vi flyttade dit permanent). Jag är glad att jag hade lugnet att ge honom tiden han behövde för att landa. Det blev en lång dag, var inte hemma förrän mitt i natten. Tyvärr blev det inga kort tagna så detta är det enda jag kan bjuda på. 

Sommaren har varit en skön sån, rätt lugnt med oftast bra väder. Har ridit ut mycket, kommit iordning i lägenheten, ätit lite för gott.

Darcey har gått på bete och bara vilat och ätit gräs.

När hon kom tillbaka blev det lösdriften och återförening med gamla kompisar.

Sommaren avslutades med ridläger hemma hos Yvonne. Vi kom dit på fredagen och åkte hem på söndagen. För första gången tog jag med mig min bärsärk Petter. Mycket eftersom det skulle vara flera dagar i rad så att han fick en chans att landa, och också för att det var bra förutsättningar för honom. På fredagen var det uteritt. Petter är ju en perfekt uterittshäst, vi red förbi 30-talet ystra kalvar vilket inte var några som helst problem.

Sen red vi upp i skogen och såg solen gå ner. Till middag, pizza och vin.

När jag bokade oss sa jag att jag skulle ta med honom och att han bara skulle få vara där. Sen sa jag att jag kanske skulle leda honom på ridbanan när dom andra hade ridit, sen sa jag att jag kanske skulle leda honom på lektion och att Yvonne kunde få rida. Det slutade med att jag red första passet, galopperade andra passet. Och vet ni? Han skötte sig kalasbra, en riktig stjärna faktiskt. Artur är alltid typ sitt bästa jag, fick bra hemläxor att öva på inför nästa gång. 

Arturs nya bett, som han stormtrivs i, och så är det ju supertjusigt. Tillverkat av Beckers häst&smide.

Petter har blivit stark, och han vill gärna visa det. Förut var han ju som lite busig och man visste aldrig riktigt när det skulle hända. Nu är det lite mer ordning och reda, men busa kommer han nog alltid att göra och så länge man tar hand om sin mamma så..... 

Jag vill uppmuntra försök och initiativ och på filmen var min plan att ta galopp ur skritt, och Petter tog det några steg till och började tänka åt piruetthållet. Busig är han, och väldigt glad. Det vill jag uppmuntra. Min söta PowerPetter

Börjar med Birgitta Järnåkers träning, den har jag redan skrivit om men här kommer två bilder som Yvonne fotade.

Sen har jag ju flyttat. Inte helt klar än men det börjar kännas som hemma. Det här blir bra! 

Vuxenpoäng för bäddad säng..... vilket inte inträffat de senaste 10 åren.....

Petter har varit till tandläkaren (2 gånger om året för att slipa en tand då han saknar en). Vuxenpoäng till Petter som lät sig stickas bara sådär (väääldigt spruträdd tidigare).

Det har åskat mycket sista dagarna, så även den dagen. 

Jag har specialbeställt ett bett åt Artur som har så liten mun att det är svårt att köpa passande bett. Är väldigt spänd på hur han ska gilla det.

Fick ett så tjusigt pannband som Yvonne hade gjort. Kommer sitta som en smäck på Petter. Tusen tack!

Och igår var det träning för Ewa Schaeder. Första passet var lite katastrof, kände inte igen Artur alls. Han struttade, ville inte gå i höger varv och jag hade ingen koll på mina kroppsdelar. Andra passet..... Artur var sig själv igen och klumpen i magen släppte. Men, egentligen är det ju dom dåliga passen man lär sig på. Väldigt nöjd med dagen och taggad på att jobba vidare med min kämpeponny.

På kvällen var det crusing och singelkväll på Ica, trevligt inslag. Bra ordnat, uppklädd personal. Singlar fick ta en röd korg, andra fick ta en svart. Jag tog en röd, hade med mig mamma haha, att luta mig mot. Sen när jag blev uppvaktad sprang jag åt andra hållet. Fick fan panik. 

Det går lite för länge mellan gångerna nu tyvärr, är i flyttartagen igen. Mindre och billigare lägenhet. Närmare stallet också.

Träning för Yvonne idag... Artur fick stiga åt sidan då han har så mycket roligt inplanerat ändå. Darcey fick stiga fram. Skönt att få lite bekräftat och lite mer övningar åt henne. Petter glänste i skolorna, inga problem mer än att han var lite sur över att få gå in som nummer 2.

Darcey har börjat komma mer till avslappning i ridningen vilket är superkul! Detsamma gäller Artur, som gäspar och länger ut  halsen. Små små framsteg, som egentligen är dom viktigaste. För utan en bra grund kommer man ingenstans. Och ofta får man ju gå tillbaka till grunden en stund innan man fortsätter vidare. Inget konstigt.

Bilderna är inte tagna vid träningstillfället utan är från förra veckan. Fotade Darcey i hagen härom dagen. Vilken kraft det är i henne.