Idag var det träning för Yvonne, en efterlängtad dag varje månad. Petter var först ut, och som han glänste. Det är helt sjukt faktiskt, för aldrig hade jag kunnat tro att vi skulle komma hit..... och vi har ju inte kommit så långt egentligen, mycket kvar att hitta. Kunde inte vara nöjdare över min fina fina häst. Vi har ju vuxit upp tillsammans, in i varandra, känner varandra utan och innan. Skulle inte sälja honom för en miljon.... på riktigt. När jag rider honom är det som att sitta på en Kung, som bär mig så varsamt och fint och stolt. Tror minsann att jag grät några glädjetårar också, men det bjuder jag på. Vi är inte långt ifrån piaffen nu......

Artur kämpar på, gör allt jag ber om så bra han kan. Det är ju lite skillnad att sitta på Petter först och sen sätta sig på en mindre skolad häst, men så himla nyttigt då vi återigen fick göra samma övning fast på olika nivåer. Jag vill lära mig allt!

Behöver jag säga att jag älskar mina hästar?

    Foto av Yvonne

Det blir inte så ofta längre, men det händer mycket ändå. Min äldsta har flyttat hemifrån, bara det liksom. Väldigt skum känsla. Är på väg in i hans rum typ hela tiden. Men juste, han bor ju inte här längre.

Petter är superduperfin och det gör mig så ofantligt lycklig.

Häromdagen skrittade jag en min kompis iväg från stallet i lugnan ro. En skogshuggare höll på att fälla träd inte långt från vägen. Jag känner honom och visste att han skulle sluta så fort han såg oss så jag var inte orolig. När våra blickar möttes såg jag i hans ansikte "åh nej", och insåg att han precis hade fällt ett träd som skulle fall mot oss. Inte på oss men väldigt nära. Petter tog det hela med ro och fortsatte som om inget hade hänt. Oj, vad vi skröt om våra polishästar.... Sen en bit in på vägen stod en bil parkerad, en man kliver ur den med motorsåg i handen och hörselkåpor på, promenerar rakt ut i skogen framför hästarna och börjar..... Men då hade dom fått nog, tröttnat på att vara tuffa och det var bara att vända...

Vi galopperar på varje gång vi är i ridhuset. Jag har ju låtit honom bestämma farten lite (full spruta) men nu är  han så mycket starkare och tyckte det var en bra ide att avsluta med något slags luftsprång (efter det obligatoriska pipet då). Hade han gjort ett till sånt språng hade jag suttit lite löst.... Gången efter fick han galoppera lite mer samlat och då blev det inget bus alls så det kör jag på nu. Ute galopperar jag på lösa tyglar men där går det lugnt till eftersom han är en tvärtomhäst. 

  nått sånt vart det, som avslutades med en bakutspark.

Naturen har visat sig från sin vackraste sida och en svart fjäder i Petter box meddelar att änglarna är med mig :)

Frosten har nypit tag i oss,  hagarna är inte längre leriga.... men dom är ojämna. Jag brukar frysa som mest i början på vintern innan jag vant mig vid minusgraderna. Har lika mycket kläder på mig i -3 som i -30.

Idag har jag gjort en av mina favoritövningar, Petter var klockren, även om  han var väldigt taggad och pep flera gånger. I övningen ingår halter, öppnor som blir en diagonalsluta. Går att rida i oändlighet med olika variationer. Sen galopperade vi. Idag var det lite skak i benen efteråt då han var väldigt taggad och nästan hoppade jämfota. Men nu gör jag det  i alla fall. Försöker peppa mig till att ta galopp även åt det svåra hållet i veckan. Vi får se. Vilket som.... vi är på G, jag och min vackra pojke.

Åh nu längtar jag..... Har bokat en resa till Gotland, ska nörda i en vecka. Rida och kolla när andra rider... Den här gången ska jag komma ihåg att ta med varma kläder och kanske en flaska vin också. Tar inte med mig egen häst, utan lånar en där. Tänker att jag lär mig mer på det sättet, dom kan ju redan allt så gör jag rätt blir det rätt. 

Uteritt med Petter igår, skönt med frisk luft. Min mammi är här också och skämmer bort mig :)

Nu galopperar jag typ varje gång jag är i ridhuset, men än så länge bara i hans lätta varv och i sadeln med knästöd. Tänker att han någon gång kommer att sluta studsa/vara toklycklig, och då kan jag rida i skolsadeln. Han känns väldigt glad och småbusig när han vet att galoppen närmar sig. Känner mig lycklig och belåten över att ha fått tummen ur. Än så länge låter jag honom löpa för att få in styrken och rörelsen i kroppen. Ser fram mot när vi kan jobba i galoppen, vilket varit mitt mål i ungefär 7 år.

Mikke har fått sällskap på sitt partymoln, nu har han sin mamma med sig. Hoppas att dom delar på en flaska vin. 

Bebis har inte mått så bra på sistonde, ett veterinärbesök bekräftade problem med levern, alla leverproverna var på rött. Förmodligen är det cushing. Hon får nu medicin som hjälper henne. Hur länge återstår att se, men jag vet att Mikke tar emot henne med öppna armar.

Petter har ju varit på G länge nu, matte är lite långsammare och känner sig nervös av all energi som sprutar ut. Men idag, idag fick han galoppera i ridhuset, med mig på. Jag överlevde luftsprången och bakutsparkarna. Däremellan var det en fin galopp. Petter pep och efter första varvet var avklarat sa jag "hurra" högt i varje språng. Sen skakade benen kan jag säga. Hoppas nu att jag kan våga fortsätta....

Red Petter först (fast Petter är alltid först i och för sig). Har ridit ut två dagar i rad, så nu var det dags för lite finlir tyckte jag. Petter känner av att jag laddar för galopp (gud vilken tid det tar, för än har det inte lossnat) och laddar för fullt, men bara i ridhuset, inte när vi galopperar ute. Oj, oj. Han pep och satsade både hit och dit. Däremellan var det som att rida en hingst eller nått. Så mycket kraft och power och vi dansar då, när vi lyssnar på varandra.

Artur är ju som bekant en A-häst och vi har börjat jobba mer i traven, det blir bättre och bättre.

Idag blev vi filmade, behöver jag säga att jag är typ överlycklig. Vilken häst han är, Petter. Som han bär mig, man känner sig som en drottning. Han pep några gånger också (då är han glad). En glad häst är viktigast för mig, att han vill komma till mig när han är i hagen. Kommer han inte, får han vara, fast det har inte hänt många gånger. Älskar att han hittar på egna trix för att kanske få en bit morot. Min vackra bästa Petter.