Igår var Yvonne här vilket alltid är väldigt trevligt. Igår var också en stor dag då det var första gången på nästan ett år som jag satt upp på Petter. Vilken lycka att få sitta där igen, man saknar lite ord men massor av kärlek och välbehag. Resten av dagen var jag så himla nöjd. Nöjd i hela kroppen, och tacksam. Petter min Petter, det finns ingen som du.

Sen var det Artur då, som har så mycket kraft i sig nu så att jag nästan inte fattar att det är han på bilderna. Vilka hästar jag har!

Kraftpaket! 

Sist var det Trigger. Vi testade ett nytt bett som ska hjälpa honom lossa lite låsningar i munnen. Det funkade över förväntan och jag kände stor skillnad. Har beställt ett sådant bett som jag kan visa när det kommer. 

Stort tack till Yvonne Odsberg för vackra foton!

Häromdagen åkte jag iväg till Yvonne för att vi skulle tillbringa en heldag hemma hos Ewa. Det kändes så spännande, hade fjärilar i magen och en viss förväntan samt en liten liten oroskänsla. Jag tycker det är svårt (lite läskigt) att sätta mig på en häst jag inte känner. Jag har med åren insett att relationen med hästen är väldigt viktigt för mig, jag skulle gissa att det är ömsesidigt. Men alla relationer måste också börja någonstans. Det bästa är om jag kan titta på hästen innan, hur den rör sig, få in en känsla i kroppen vad jag kan förvänta mig. Man kan säga att jag kopplar upp min kropp mot hästens och att hans rörelser tas emot av min kropp. Flummigt jag vet men jag tror dom flesta gör det utan att tänka på det.

Yvonne och jag hade en mycket trevlig och fnittrig kväll. Vi klev upp vid 5 och åkte sen den långa vägen till Umeå. En toppen road trip med mycket snarr och bra prat.

Väl framme gick vi runt och hälsade på alla gårdens bofasta hästar, hund, katter, get och höns. Sen fick vi se när Ewa red och wow, hoppas jag kommer lite i närheten av hennes ridning.

Jag fick förmånen att rida Clipp och när jag satt där var jag inte ett dugg orolig (Yvonne hade tömkört honom innan så då fick jag ju se hans rörelser och känna in hans person). Det var det coolaste jag har gjort. En värstingupplevelse som jag ska försöka hålla kvar länge. Jag fick känna på piaff, anslag och terre a terre. Så nyttigt att få känna hur jag ska göra och hur det ska kännas. Ska ta med mig det till mina hästar, i dagsläget är det Artur som börjar närma sig. 

Vilken fantastisk häst! Och vilken fantastisk dag! Tack Yvonne för de vackra bilderna! Och tack Ewa!

Häromdagen åkte jag iväg till Yvonne för att vi skulle tillbringa en heldag hemma hos Ewa. Det kändes så spännande, hade fjärilar i magen och en viss förväntan samt en liten liten oroskänsla. Jag tycker det är svårt (lite läskigt) att sätta mig på en häst jag inte känner. Jag har med åren insett att relationen med hästen är väldigt viktigt för mig, jag skulle gissa att det är ömsesidigt. Men alla relationer måste också börja någonstans. Det bästa är om jag kan titta på hästen innan, hur den rör sig, få in en känsla i kroppen vad jag kan förvänta mig. Man kan säga att jag kopplar upp min kropp mot hästens och att hans rörelser tas emot av min kropp. Flummigt jag vet men jag tror dom flesta gör det utan att tänka på det.

Yvonne och jag hade en mycket trevlig och fnittrig kväll. Vi klev upp vid 5 och åkte sen den långa vägen till Umeå. En toppen road trip med mycket snarr och bra prat.

Väl framme gick vi runt och hälsade på alla gårdens bofasta hästar, hund, katter, get och höns. Sen fick vi se när Ewa red och wow, hoppas jag kommer lite i närheten av hennes ridning.

Jag fick förmånen att rida Clipp och när jag satt där var jag inte ett dugg orolig (Yvonne hade tömkört honom innan så då fick jag ju se hans rörelser och känna in hans person). Det var det coolaste jag har gjort. En värstingupplevelse som jag ska försöka hålla kvar länge. Jag fick känna på piaff, anslag och terre a terre. Så nyttigt att få känna hur jag ska göra och hur det ska kännas. Ska ta med mig det till mina hästar, i dagsläget är det Artur som börjar närma sig. 

Vilken fantastisk häst! Och vilken fantastisk dag! Tack Yvonne för de vackra bilderna! Och tack Ewa!