Igår var jag och dottern i stan, när vi skulle hem var det så MÖRKT. Riktigt otäckt att köra, tycker jag, mycket bilar (alla slutar jobbet), kolsvart och fläckvis halt. Hade en långtradare bakom mig hela vägen. Min dotter frågade om jag såg något, för det gjorde inte hon. Nä, inte så mycket... hade ett annat besök i stan idag ännu senare, men det bokar jag fan om, det får bli på dagtid istället.

Jag har ju önskat att livet skulle bli lite räkmacka, vilket inte har hänt ännu, så jag passade på att hjälpa livet på traven genom att äta en.

  En av mina klara favoriter sedan barnsben.

Det finns en serie jag följer som heter Outlander, alla tjejer vet nog vilken jag menar. När Mikke levde (och jag satt och tittade) kom han in och frågade vad fan jag tittade på (och undrade om det var porr). Samma sak hände när mamma var här en vecka. Men vad är det du tittar på? Och ja jo det är lite mycket stön emelllanåt, men då brukar jag gå och koka kaffe.

Bilden tillhör Mathias/Villfarelser

När Petter vilar passar jag på att försöka ladda mina batterier, ligger på sängen i princip hela dagarna. Sover inte, men ligger ner, det är jobbigt att sitta upp..... Bästa sällskapet har man ju också i sängen.

Var en sväng på glassbaren också, varm choklad och kladdkaka med vispgrädde..... mmm

Vi har lite problem med positionen haha, eller lite olika uppfattning om den kan man väl säga. Jag och bönan alltså. Vi gillar ju att vara nära varandra, och det har ju blivit en vana, för oss båda. Vi försöker träna på att vara en bit ifrån varandra, vilket inte är det lättaste, då man gärna (utan att tänka på det) glider tillbaka till ursprungspositionen som är nära, lite som "fot" för en hund.

Härom dagen skulle jag löshoppa henne i ridhuset, byggde ett litet hinder som vi gemensamt sprang över några gånger, det var kul, sen stannade jag vid hinderet (för jag har ont i fötterna) och hon fortsatte ju tjugo meter innan hon stannade. Men sen...... hon backade hela vägen tillbaka till mig och vår nära position, supernöjd med hur duktig hon var. Hon är så rar min prinsesshäst.

  Inte den bästa bilden, men vi är NÄRA, och vi gillar varandra och det är det viktigaste, positionen tränar vi vidare på haha.

Nu får Petter vila i en vecka, han kändes lite trött igår, så det blev mest skritt på lång tygel, yttepytte trav på lång tygel också, och då ville han vara lång med nosen i backen, ska bli skönt med lite vila för mig med om jag får till det. Bönan ska få jobba på ändå tänkte jag, hon får vila lite senare.

  Igår var jag på banken för att avlsuta konton, hoppas det var det sista som ska göras med dödsboet, det är inga roliga möten. Tröstshoppade ett par ridbyxor i brun manchester bara för att...

Igår var det sådant där hemskt väder med blötsnö och slask, småhalt på sina ställen.

  Måste säga att det var väldigt skönt att ha ett ridhus att gå in i. Vi håller ju fortfarande på att vänja oss med att vara där och kunna slappna av. Det går bättre för varje gång. I skritten är han avslappnad och väldigt lyhörd och då bara njuter jag. Traven i det lätta varvet börjar kännas avslappnad och där kan jag rida med längre tyglar och mer för sitsen vilket är det jag vill. Svårare var det i det varvet som är jobbigast, där hetsade han på lite. Men det tar sig. Bönan fick en långpromenad ute, pigg och framåt, tror bestämt att hon har gått ner i vikt.....

På kvällen sminkade sig min dotter och hennes kompis, lite genrep inför Halloween, och King-fantaster som vi är, så blev det ju Pennywise från IT.

Det är märkligt hur tiden fungerar, för på ett sätt hände det igår, och på ett annat sätt var det länge sedan. Det har hänt så mycket sedan 25 juni, men ändå är det så färskt. Det har inte blivit lättare, men det har blivit på ett annat sätt. Jag får inte till det riktigt och det är oerhört jobbigt, orken är slut och nu känner jag mig mest uppgiven och ledsen ända in i inälvorna. Kan man bli mer knäckt? Klart man kan! Men att ge upp finns fortfarande inte, får se hur länge jag orkar.... Petter får en vilovecka nästa vecka, mest för att jag behöver det.

Petter reds ut igår, det snöade lite...bönan fick vila, hon har varit så duktig sista tiden.

Bönan, bönan, bönan..... Jag är så imponerad av henne. Igår red Alicia igen, och när jag säger red så menar jag att jag leder dom runt paddocken två varv... allt handlar om att hon ska känna sig trygg i situationen, att det ska vara lugnt och att hon inte ska känna sig pressad, och än så länge har vi lyckats med det. Vi skyndar långsamt. Hon tycker att det är jätteroligt, sköter sig kalas när Alicia sitter på men kan busa lite från marken efter ridningen, när Alicia springer med henne. I dagsläget gör ryttaren ingenting, bara sitter där så att hon får åter vänja sig med en ryttare på ryggen. Jag tränar henne lite från marken så som vi brukar fast det sitter en ryttare på ryggen. Jätteduktiga bönan! Och jätteduktiga Alicia!

Petter red jag ut igår, början av passet var skritt på lång tygel och gå igenom kroppen, komma igång efter helgens vila. Efter det lite skolskritt och trav på lång tygel. När han är först lyssnar han jättebra på mig. När den andra hästen är först har han lite mer bråttom och är lite mer på. Vi får träna på det. Pigg och glad är han i alla fall, vilket glädjer mig enormt.

Jag är inte så pigg, men bönan däremot, oj, det sprudlar om henne. Innan uppsittningen sprang Alicia några varv med henne, jag kan inte minnas att hon någonsin har varit pigg på det sättet tidigare. Sen satt Alicia upp och så gick och travade vi några varv i paddocken. Bönan sköter sig kalas. När Alicia hoppat av fick hon springa några varv till, och även över några bommar som låg där. Över sista bommen hoppade hon, då blev hon så glad att hon sparkade och hoppade rakt upp. Tänker att det blir löshoppning någon dag.