Jag har alltid haft midsommar (och Julafton) som högtidsfavoriter, och det har jag fortfarande även om Midsommar nuförtiden för lite vemod med sig.

På Midsommardagen för fyra år sedan åkte Mikke hemifrån för sista gången, fyra år sedan jag sist såg honom. Det blir lite lättare för varje år, det känns som han har rest långt bort där det inte finns någon telefon, och det har han ju också. Han har fått sällskap av båda sina föräldrar. 

Nu kan vi sitta och minnas tok han gjorde och skratta åt det sådär som man gör om minnen, det går åt rätt håll kan man säga. 

Renoveringen av övervåningen är påbörjad. När fönstren togs bort hittades små skatter. En almanacka från 1885, en barnvante, en brosch med svalor på, ett bokmärke och en påse från Gällö ångsåg. Så coolt, ska ramas in såklart.

Trigger och Petter har börjat bekanta sig, i början ville Trigger vara ifred men nu leker dom.

Annars fortsätter vi att lära känna varandra i lugn takt. I ridningen påminner han lite om Darcy. Annars så njuter jag av sommaren.

Nu har han kommit.... Trigger. Allt har gått bra och han verkar trivas fint med pojkarna. Nu ska vi lära känna varandra. Det känns så himla bra, han känns så självklar här. Han är Irländare och 140 cm i mankhöjd, född 09 så mitt emellan Petter och Artur, tripp trapp trull. Dom sov ute inatt och imorse ropade jag på dom för att dom skulle få komma in och vila. Trigger kom först och det var som om han alltid har varit här.

      Och så är han ju en liten läckerbit!

Åh, så underbart med sommar och som jag har längtat. Det är så ofantligt vackert där vi bor, hoppas att det aldrig blir vardag och att jag kan se det vackra varje dag. 

Kan ju konstatera att raka linjer är inte min grej, och att jag inte lider av OCD. Tror inte hästarna bryr sig nämnvärt. Vid elva idag är det musikritt nr 2, spännande. Nästa vecka kommer ju nya hästen och om allt går som det ska står det ett ridhus på andra sidan vägen innan jul. Spännande tider! 

Jag har ju letat en vän åt pojkarna ett bra tag nu, vilket inte varit det lättaste. Nästan alla hästar verkar bo i skåne och innan jag har bokat tågbiljett är dom sålda. Nu hittade jag en lite närmare, i Västernorrland. En rar liten herre som inte hetsar upp sig i onödan, layed back typ. Utseendemässigt påminner han om Petter, fast mindre.

Första gången jag var och träffade honom brydde han sig inte så mycket om mig, visste redan innan att han var reserverad och valde dom han ville vara nära. Fick en bra känsla med honom men ville träffa honom igen, vilket jag gjorde idag. Och wow! Idag sökte han min kontakt, var intresserad och nyfiken. Det kändes även när jag red honom, mycket lättsammare idag.

När jag hade hoppat av sökte han ny kontakt och ja, jag blev kärleksbombad, närhet och värme i hjärtat. Ja, jag har bestämt mig och han verkar också ha gjort det så på Torsdag kommer han, vår nya vän.

  Ser mycket fram emot att lära känna honom.