Samtidigt som jag varit nöjd med att Petter uppfört sig på våra promenader har jag samtidigt varit lite bekymrad. Det ligger inte riktigt i hans natur.... Men idag, idag pep han flera gånger och hoppade omkring som en studsboll (på stället då eftersom jag höll i honom). Samtidigt som pulsen gick upp en aning så log jag inombords, han är sig själv igen. Hurra på den!

Annars är det is, slask och snö/regn omvartannat. Behöver jag säga att jag längtar till våren.

Då har Petter stått på boxvila i...... tror det är 5 veckor. Idag skulle jag börja promenera honom 5 minuter i ridhuset, vilket ska ske varje dag så länge han har utegångsförbud. I nuläget är det 2 veckor till. Han är symptomfri och medicinfri men när han travade på stallgången (betong) för bedömning av hovslagaren, hade han puls i ena frambenet, och med tanke på det hårda underlaget ute blev det två veckor till inne, med promenader.

Sist vi skulle göra dessa promenader sa jag "aldrig mer", så jag kan lugnt säga att jag inte sett fram emot det. Såg till att det inte fanns några störningsmoment omkring oss, samt ett övervakande öga om något skulle hända, typ om bomben skulle råka explodera. Men... Petter har mognat åtta år sedan sist och skötte sig som en gentleman (påminde honom om att mamman är gammal och ömtålig). Gick våra fem minuter i lugn och ro, och sen kom urladdningen då. Jag hade kunnat lägga mig ner och sova på stallgången, så trött var jag. Dom andra hästarna får vänta till imorgon helt enkelt. Tror dom njuter av det underbara väderet.