Träningen i Ånge stod på schemat. Artur blev det, coola, världens bästa Artur. Mitt resesällskap var lite sen, och otålig som jag är tänkte jag att då blir det lastträning. Har aldrig lastat honom själv. Han gick rakt in och stannade där. Återigen, världens bästa Artur. Sen resa, lasta ur, in i hage, sätta fram stol och bänka sig vid ridbanan. 

Hanna focuserar mycket på sitsen, den behöver man (jag) alltid jobba med. Jag sitter i en sluta utan att vara medveten om det. Fick till och med promenera med ett spö mellan benen, då blev det väldigt tydligt. Artur jobbade bra, vi börjar hitta varandra. Medan vi red åkte diverse fordon förbi bredvid ridbanan så check på moppe, väghyvel, sopbil och annat trams. Artur är en stjärna!

Sen var det ju dags för våra Yvonne-träningar, hon kommer en gång i månaden, detta var första gången efter sommaruppehållet. Väldigt roligt, som vanligt.

Darcey blir bara vackrare och vackrare, och ja, Petter och Artur med. Vi tränade på tyngdpunkten, vid vilken tyngdpunkt går hästen bäst. Sitter man på "fel" tyngdpunkt glider man iväg dit man inte tänkt. Superklurigt. Darcey gick på hack då hon träffade tandläkaren några dagar innan, som hittade en vargtandsrest som inte syntes förra året, förmodligen låg den inbäddad i tandköttet. Nu är den i alla fall borta.

Sen packade jag inför träningen i Ånge, berättar om det imorgon.

Bokade in en träning med Ewa Schaeder i Sundsvall, hos Yvonne, där vi var på läger. Eftersom det gick så bra med Petter den gången tänkte jag, det blir Petter....

Lastning och resa gick väldigt bra, även en natt i boxen och vistelsen i hagen. Han kände igen sig från lägeret. Regn och kallt var det. Lånade regnkläder på mig, har visst glömt att lämna tillbaks dom (sorry, dom ligger i en påse i hallen....).

Ridbanan ligger på en höjd omgiven om grönska, bra förutsättningar för en häst som vill ha koll, inte jättemycket att titta på, men ett stort parasoll och ett antal paraplyer fanns det. Jag bad om lite hjälp bakifrån utifall Petter skulle stanna vid ingången. Det gjorde han, väldigt mycket intryck, men med hjälp gick det smärtfritt. Han hade också sällskap av en annan häst som varit där många gånger. Medan den hästen var på banan passade vi på att gå runt och kolla in omgivningen.

Sen var det vår tur att gå in på banan. Gick runt några varv åt båda håll och hoppade sen upp. Och där stod vi. I princip hela passet. Stackars Petter hade så mycket intryck i huvudet att han inte kunde alls. Lite kortslutning typ. Jag är ändå glad att kortslutningen ger en stillastående häst med huvudet i backen, än en som bockar omkring. Väldigt frustrerande när man tänkt träning och får träna på att vänta in sin häst mentalt. Han kunde verkligen inte. Jag tänker att det är hästen som visar, vill inte hästen träna, då blir det ingen träning. Man är ju ett ekipage tänker jag, två, om en inte vill så blir det inte bra. Petter kan fråga mig, men har jag migrän säger jag nej. Samma sak.  Man kan fråga, men är det nej så är det inte läge.

Andra passet hade Petter landat och jobbade fint. Vi måste träna på att åka och träna. Detta var andra gången i Petters liv som vi åkte bort för att träna (räknar inte in ridskolan eftersom han stått uppstallad där flera tillfällen innan vi flyttade dit permanent). Jag är glad att jag hade lugnet att ge honom tiden han behövde för att landa. Det blev en lång dag, var inte hemma förrän mitt i natten. Tyvärr blev det inga kort tagna så detta är det enda jag kan bjuda på.