Idag är det då dags att sprida askan. Det känns både och, det blir ju ett slags avslut, men också en slags början, jobbigt såklart. Träffade två av Mikkes syskon igår, det var trevligt, vi hade inte setts på väldigt länge. De andra syskonen träffar jag idag när vi åker ut i skogen. Sen ska vi till olycksplatsen också så att dom får se den.

Igår red vi skogsvägen över berget igen, vi fick rida sist, två 170+ hästar framför så är man bara 153 får man gå sist.

  När vi kommit en bit upp kom solen fram och sken upp hela skogen.....underbart, man suger åt sig energin och hoppas att den stannar en stund.