Att rida ut är något jag verkligen gillar, och oftast gör. I paddocken är jag inte ofta. Jag har dessutom en baklängeshäst haha, som är coolare att rida ut på än att rida i paddocken med, fast å andra sidan är det ju det vi gör oftast. Det finns så mycket man kan göra när man rider ut. Iband sitter man bara där och är. Men det går ju också bra att träna dressyr längs vägen. Man kan skrittande på lång tygel träna på att öka och minska skritten med säteshjälp. Man kan träna på att göra öppnor och slutor för sätet (det är ju okey att använda lite tygelhjälp om det behövs). När man travar kan man under lättridning ändra takten med hjälp av sin egen takt i lättridningen, man kan sakta ner till skritt för sätet. Öppna längs vägkanten, diagonalslutor mellan kanterna. Petter drar sig gärna mot höger kant, då kan det vara bra träning att rida på vänster sida, focusera på att sitta rakt och ha en rak häst med så lite påverkan som möljligt. Eller rida mitt i vägen på rakt spår med en rak häst. Jättebra träning!

Sen var vi och såg It. Filmen började nio på kvällen och när klockan närmade sig elva och det fortfarande handlade om barnen började jag fundera på att gå hem, jag har ju läst boken några gånger och sett föregångaren några gånger   så jag visste ju att barndelen är halva handlingen, skulle dom aldrig bli vuxna.... skulle filmen aldrig sluta? Men det är tydligen del 2, det kommer alltså en till och jag behövde inte vara vaken till 01.

Mådde bättre igår, men inte helt bra, tänkte ändå att jag skulle rida ett pass i paddocken. Lagom tills jag hade satt mig upp kom leverensen av höbollar med traktor och släp. Ofocuserad Petter. Sen kom traktorn med en stor klump havre a något ton. Ofocus. Därefter var det skytteltrafik med en fyrhjuling och två personbilar med släp. Jag gav upp. Någon ridning var det inte tal om men jag får väl se det som miljöträning. Han höll sig i skinnet rätt så bra ändå, och försökte busa bara en gång när energin blev för hög. Inte min dag. Bönan fick en promenad, hon hade också energin högt, kanske hon börjar få tillbaka sin kondition? Vi har gjort en tillfällig paus med sadel och ryttarträning då hon har kliat sig mot något (?) och fått ett sår precis i sadelgjordsläget. Såret är torrt och det ser bra ut, men med tanke på att hon är en känslig häst och att allt ska vara lugnt och trevligt med ridning så avvaktar vi tills det är lite mer läkt. Resten av dagen blev sängläge.

Såhär ser det ut när man flyttat från en gård med fyra badrum, till en lägenhet med ett......

   Fredag idag, dottern vill att jag följer med på bio ikväll och ser IT, hoppas jag orkar hålla mig vaken så länge.....

Migrän igår....låg till sängs med undantag för bilförsäljning, släppa ut och in hästar, laga mat.... Hoppas på en bättre dag idag.

Uteritt igen med Petter, återigen passerade vi röjsågarna utan problem, dom är jättejuste och stänger av dom när vi kommer, annars skulle det nog inte gå lika lätt att passera. Underbar höstdag!

  Sen var jag och dottern till stan en sväng, för att avsluta kvällen med seans. Både Mikke och pappa kom..... Mikke konstaterade att jag haft/har en jobbig tid med mycket som ska fixas och åtgärdas, att jag ser över ekonomin, och att jag känner mig ensam. Efter det var det sängläge för samtliga.

Först red jag ut med Petter, vi passerade tre män i varselkläder, några random utlagda röjsågar, ett hus på hjul och en traktor med släp (på smal väg).... tror Petter kommer sluta som Polishäst haha. Han fick trava länge för att få bort springet i benen. Är väldigt nöjd med sadeln nu när den är inriden och tycker att den sitter som en smäck.

  Sen skulle vi åka och visa Mikkes bil för en spekulant. Jag stod på höfoftet och packade hö när jag hörde bilen komma. Både jag och min dotter gick mot bilen som visade sig vara en äldre Jeep Cherokee, precis en sån som Mikke hade tidigare, och när föraren kliver ut.....både jag och dottern tvärnitade.....för det såg precis ut som Mikke.....skägget, typen, huvudet utan hår, och hur han gick mot oss. Det fan fan lite läskigt. När han kom närmare var han inte så lik, men på håll... OMG. Väldigt märklig känsla blev det. Fick ju be om ursäkt för att vi stirrade.....

Idag är det tre månader sedan....Först var vi i chock, man trodde inte att det var sant, allt var overkligt. Tre månader senare är vi inte längre i chock, vi vet att det är som det är, har förstått. Vi försöker få ihop vardagen, hitta nya rutiner. Man är utmattad, alltid trött och lite småvimsig. Några rutiner sitter redan, andra får vi kämpa med. Om tre månader till är det jul, det ser jag inte fram emot särskilt mycket, har förstått att högtider är jobbigast då det är väldigt påtagligt att en familjemedlem saknas.

Igår red Moa på Petter, tanken är att hon ska göra det en gång i veckan, att han ska få börja galoppera. Jag är ju för feg för det i nuläget, och Petter....ja han tycker om att busa i galoppen. Moa däremot är inte feg. Petter var så lycklig att han pep och busade iväg i någon slags hoppig galopp. Såg ut som han satte sig på bakbenen, hoppade iväg, och fortsatte så. Lite som en gunghäst. Så kul att se honom få busa loss, jag var mycket nöjd med att stå på backen och titta på. Han tog fattningarna riktigt bra. Fina bushäst!

Det går ju upp och ner, nu går det mest ner. Allt är jobbigt och besvärligt, jag är så trött och mentalt slut, helst skulle jag vilja dra täcket över huvudet och ligga där till jul ungefär. Det kommer jag ju inte att göra, men drömma går ju.... En dag i taget. En timme i taget. Basic. Focus. Släpp allt onödigt.

Igår blev det ett pass i paddocken igen. Petter var fin men eftersom det var en annan häst där också var han lätt ofocuserad stundvis, det är något vi får träna på helt enkelt.

Annars ska tydligen jorden gå under idag, igen. Senast var väl 2012, så vi håller väl tummarna på att det inte är dags den här gången heller. Sådana teorier har väl funnits så länge vi har funnits.... Så ha en bra dag!