Idag var jag och Artur på träning för Hanna Engström, och varför tar jag inte med mig Petter då kan man ju undra. Vi är inte riktigt där än helt enkelt, Artur är lite mindre och behändigare, behöver inte  ha koll på samma sätt och känns därför tryggare att ha med sig. Jag övar på att åka med Artur och hoppas att jag ska våga mig iväg med Petter någon dag, vacker eller ej. Men vi är inte där ännu, och jag har en plan. 

Första passet gick mest åt till att tagga ner, mycket att titta på, så vi gjorde markövningar med mig gående baklänges. På slutet kändes han så avlappnad att jag kunde hoppa upp och rida en stund. Kändes skönt att ha det första passet gjort även om jag faktiskt inte var så nervös. Sen fick han gå i en hage och chilla medan jag tittade på dom andra ekipagen som var väldigt olika och väldigt kul att se.

På eftermiddagen var det dags för pass 2. Vi började även detta pass med lite markarbete för att landa och komma till ro. Uppsuttet jobbade vi med inneraxeln och andningen för att få den lite mer med. Artur följde väldigt fint när jag gjorde rätt, även om han var fortsatt skeptiskt till häcken. Duktig kille! Väderet var underbart och jag har bränt mig (såklart).

När vi skulle hem klev han rakt på transporten.... men bilen var helt död och vägrade återupplivningsförsöken med startkablar. Lasta ur, ringa ersättningsbil, lasta om, hem, lasta ur. Bilen står dock där den står. 

Fick en bild på Petter också som gjorde mig glad.