Livet går sin gilla gång. Jag umgås och rider mina hästar, börjar känna mig som "folk" igen även om jag just nu är ganska trött. Det har varit mycket sista tiden och det i kombination med hösten kanske, eller så håller jag på att bli sjuk. Det visar sig. 

Det är lite störningsmoment på våra ridturer nu, då det ska byggas precis utanför stallområdet. Det vill säga att för att rida ut måste man rida förbi en byggarbetsplats. Än så länge  har det gått bra, tror Petter börjar vänja sig med att det är står stora traktorer och konstigt material där. Tänker miljöträning istället för att bli irriterad. Härom dagen när jag var ute med en kompis och red fick vi möte med en lastbil ute i ingenstans. Det fanns ingen plats för möte. Men det fanns en liten stig om vi red tillbaka en liten bit. Så det gjorde vi, vinkade fram lastbilen så att den kunde köra förbi. Sedan vände vi och fortsatte hemåt. Men..... lastbilen skulle tydligen bara en liten bit för någon minut senare var han tillbaka bakom oss. Och där fick han vara hela vägen  hem då det inte fanns någon plats att gå åt sidan. Den lugna skogsturen blev till en tempopass då vi travade hela vägen hem så att det inte skulle gå så långsamt för den stackars chauffören. Hästarna skötte sig fint även om det är otäckt för en häst att ha något så stort bakom sig. 

Fick lite beröm idag, som gjorde mig så glad. Dom som rider Artur på lektion nu, tycker att han är mjukare och följsammare. Jättekul att höra!