Det är så konstigt och ändå så som det ska vara. Man sörjer den som saknas en, men livet fortsätter ändå, och man kan skratta och vara glad, uppskatta småsaker. Jag sörjer, men inte nonstop, Bebis är där hon ska vara nu. Mina barn har det bra, Humlan ligger bredvid mig och Malin ligger på mina ben. Idag fick  jag något slags rus av lycka när jag red. Så konstigt, och ändå, så skönt att det kan få vara så.