Vi har nu bott in oss en aning, känner oss som hemma och vet nästan var vi har alla bestick och handdukar, men bara nästan. Några kartonger kvar att packa upp är det. Hästarna trivs fint och Petter är ju killen som ska ha koll, han har inte riktigt tittat klart så när vi är i paddocken är det mest social tid vi ägnar oss åt. Han måste få sin tid innan jag kan be om mer. Han känns väldigt fin när han klarar av att focusera, starkare än någonsin. Artur har levlat upp flera nivåer, men så är han ju en A-ponni också.