Det är snart tre månader sedan jag red på Petter. Outhärdligt lång boxvila, sjukhage och till sist åter till Artur och sin vanliga hage. Sen har det ju varit lite tokigt väder som har gjort att jag har skjutit upp premiärturen. Storm, regn, snö. Idag var det då äntligen dags. Rätt blåsigt men Petter har aldrig brytt sig om blåst och han har uppfört sig väldigt väl vid ut och insläpp, så jag kände mig lugn. Oj så jag har saknat att bli buren av honom, fick en rejäl kärleksdos. En skrittrunda ute blev det och han uppförde sig som om han inte alls vilat. Nu håller jag alla tummar att det går hela vägen. 

  Vackra vackra Petter