Åh, så underbart med sommar och som jag har längtat. Det är så ofantligt vackert där vi bor, hoppas att det aldrig blir vardag och att jag kan se det vackra varje dag. 

Kan ju konstatera att raka linjer är inte min grej, och att jag inte lider av OCD. Tror inte hästarna bryr sig nämnvärt. Vid elva idag är det musikritt nr 2, spännande. Nästa vecka kommer ju nya hästen och om allt går som det ska står det ett ridhus på andra sidan vägen innan jul. Spännande tider! 

Jag har ju letat en vän åt pojkarna ett bra tag nu, vilket inte varit det lättaste. Nästan alla hästar verkar bo i skåne och innan jag har bokat tågbiljett är dom sålda. Nu hittade jag en lite närmare, i Västernorrland. En rar liten herre som inte hetsar upp sig i onödan, layed back typ. Utseendemässigt påminner han om Petter, fast mindre.

Första gången jag var och träffade honom brydde han sig inte så mycket om mig, visste redan innan att han var reserverad och valde dom han ville vara nära. Fick en bra känsla med honom men ville träffa honom igen, vilket jag gjorde idag. Och wow! Idag sökte han min kontakt, var intresserad och nyfiken. Det kändes även när jag red honom, mycket lättsammare idag.

När jag hade hoppat av sökte han ny kontakt och ja, jag blev kärleksbombad, närhet och värme i hjärtat. Ja, jag har bestämt mig och han verkar också ha gjort det så på Torsdag kommer han, vår nya vän.

  Ser mycket fram emot att lära känna honom.

Våren börjar med Birgitta Järnåker. Det är fjärde året jag börjar våren med kurs i Nordansjö. Första året åkte jag utan häst och dom senaste tre har jag haft lil´artur med mig. Första passet blev ett tittaossomkringpass, då jag lät honom vara, och låta honom utforska omgivningen och landa lite.

Så roligt också att se dom andra som red, se deras utveckling och samspel som bara blir mer finstämt för varje år.

Andra passet hade han landat lite, jag är så väldigt stolt över honom. Vilken kalasponni han är. Tusen tack Yvonne för foton!

Första kortet är några år gammalt

Och de här togs i lördags

På söndagen låg han och vilade i hagen. När jag satte mig bredvid honom sträckte han ut halsen och somnade. Kärlek!

Jag är glad, omtumlad, tacksam och väldigt ärad. En dröm har blivit sann och jag har sockerdricka i hela kroppen. Jag har fått förmånen att bli Beridarelev/Adept för Ewa Schaeder inom Kraftskapande Ridkonst!!! Åh, så roligt!!

Mamma bjöd på fika och blommor, tack!

När man rider varje dag och på samma häst är det så lätt att glömma hur utvecklingen har varit, man är ju här och nu, inte för några år sedan, det har ju redan varit. Men oj så roligt det är titta på gamla filmer och verkligen se utvecklingen. Hittade en film på Artur för ca tre år sedan, den kommer först. Den andra filmen är från i lördags då jag red en musikritt. Oj, vad han har utvecklats, och han har blivit så reslig. Det är på inget sätt perfektion, men en väldigt fin början. Min lilla räzerräka. Jag har aldrig ridit till musik tidigare och ville rida till musik som var stark för mig. Jag valde Just idag är jag stark med Kenta, Hammarbylåten, låten vi spelade när vi spred Mikkes aska. Jag hade ingen plan till ritten mer än att vi bara skulle glida omkring tillsammans. 
 

Imorgon ska jag berätta något annat roligt!!!!
 

Det händer mycket nu, och det har gått fort fram för Artur. Han är så duktig och har hittat en helt annan balans och fått en styrka som gör mig glad. Idag var bästa Yvonne Odsberg här, vilket hon är en gång i månaden. Alltid lika roligt, och jag har nog inte riktigt fattat hur långt Artur har kommit. Trots att det har varit en riktigt bra vinter (=bra underlag) så börjar jag längta till våren, men den kommer..... Idag matchade vi i coppar, älskar den färgen.

Och dom här korten tog jag för några veckor sedan. Det är så vackert här att man blir tårögd.

Vi är tre granngårdar som har gått ihop och bildat bolag och nu har vi fått bygglov, så nu blir det ridhus. Vilken glädje och som jag har saknat att ha ett ridhus att krypa in i dom där blåsiga, kalla, regniga och på andra sätt svårridna dagarna. Så spännande! Nu kör vi!

Äntligen är den klar.... pojkarnas krypin, med nyfluffad halm som ser frestande ut även för en människa. Dom sover ju inne men möjligheten att gå in om det regnar, blåser, är gassande sol eller knottinvasion är guld. Och sen om dom vill sova ute så får dom naturligtvis det, speciellt vår, sommar och höst. Behöver jag säga att jag är supernöjd. Pojkarna instämmer och hälsar att halmen var väldigt skön att ta en tupplur i.