Livet går sin gilla gång. Jag umgås och rider mina hästar, börjar känna mig som "folk" igen även om jag just nu är ganska trött. Det har varit mycket sista tiden och det i kombination med hösten kanske, eller så håller jag på att bli sjuk. Det visar sig. 

Det är lite störningsmoment på våra ridturer nu, då det ska byggas precis utanför stallområdet. Det vill säga att för att rida ut måste man rida förbi en byggarbetsplats. Än så länge  har det gått bra, tror Petter börjar vänja sig med att det är står stora traktorer och konstigt material där. Tänker miljöträning istället för att bli irriterad. Härom dagen när jag var ute med en kompis och red fick vi möte med en lastbil ute i ingenstans. Det fanns ingen plats för möte. Men det fanns en liten stig om vi red tillbaka en liten bit. Så det gjorde vi, vinkade fram lastbilen så att den kunde köra förbi. Sedan vände vi och fortsatte hemåt. Men..... lastbilen skulle tydligen bara en liten bit för någon minut senare var han tillbaka bakom oss. Och där fick han vara hela vägen  hem då det inte fanns någon plats att gå åt sidan. Den lugna skogsturen blev till en tempopass då vi travade hela vägen hem så att det inte skulle gå så långsamt för den stackars chauffören. Hästarna skötte sig fint även om det är otäckt för en häst att ha något så stort bakom sig. 

Fick lite beröm idag, som gjorde mig så glad. Dom som rider Artur på lektion nu, tycker att han är mjukare och följsammare. Jättekul att höra!

Idag kom Yvonne till vår ridklubb, som hon gör en gång i månaden. Det är vi jätteglada för!

Petter var först ut, och nu jävlar börjar det hända grejer. Superfin och vi var verkligen ihop. Tränade lite olika krumelurer men gemensamt var långsam skritt på böjda spår och travuppgångar på dom raka spåren. Trots att det går så sakta var det fullt focus att hinna med.

Artur sen, samma övningar. Som Yvonne sa, lite lyxigt att rida samma övning på två hästar med olika nivå på skolning. Artur imponerar varje gång, han har väldigt lätt för sig och det ska bli så spännande att se vad vinterns träning kan göra. Vilka guldgossar jag har! Helt sjukt egentligen!

Gamla bilder men ändå rätt nya

Red i ridhuset idag, tränade lite uppgångar och skolskritt. Gick riktigt bra tycker jag. Några bilder blev det efteråt. Riktigt riktigt fina Petter. Träning för Yvonne på Lördag, ser fram mot det, ska rida båda herrarna. 

Kolla den busiga blicken

Godis då matte?

Älskar färgen

När han lägger den sidan till :)

Igår åkte jag och Artur till Kovland för att vara med på kurs för Ewa Schaeder. Vi skulle samåka med ett annat ekipage och Artur var lite tveksam till att åka bredvid en annan häst, för det har han inte gjort tidigare då jag har ett släp för bara en häst. Men den andra hästen var vänlig och lät honom nosa och gnugga sig mot ben och rumpa, och sen var det inga problem. Båda åkte bra och var vänner efteråt. 

Det var upplagt så att två ekipage var i paddocken samtidigt, ett som hade lektion och ett som väntade/var sällskap. Det var skönt, för Artur behövde gå av sig lite innan, kolla sig omkring och landa lite. Vi började vårt pass med att göra en övning avsuttet. Sen fick jag göra den uppsuttet. Artur var en liten pärla och samarbetade fullt ut, kunde inte vara mer nöjd, både med mig själv och med Artur. Det här ska vi göra om!

Så här lycklig var jag!

Ibland blir jag lite manisk över något, jag kan se ett mönster i det nu. Jag blir intresserad av något, går all in i något år eller två, för att aldrig mer göra det igen. Jag har gått kurs i tenntrådsbroderi och gjorde halsband och armband jämt, sydde till och med några väskor. Jag har stickat tröjor, säkert 15 stycken, som bara ligger och ser vackra ut. Ett år gjorde jag chokladpraliner, testade olika fyllningar, beställde pralinformar. Hade hela kylen full med praliner som jag sen fick slänga när dom var för gamla för att äta. Innan barnen föddes gjorde jag likör. Hade säkert 40 liter likör hemma, har faktiskt fortarande kvar några flaskor. Ett tag gjorde jag pannband till Petter. Beställde bling från USA och satt och pillade med pincett. Jag har torkat örter, sytt schabrak, kläder och gjort vin.... som grannen drack upp. I år är det svamp för hela slanten. Jag kan inte bara göra lite, måste vara massor. Ska jag göra en sockerkaka kan jag inte göra en, utan fyller hela frysen. Japp, sån är jag. 

Detta är hundtröjor

Skrev ju sist om vänförfrågningar på Fb, accepterade en förra veckan för att kolla hur lång tid det skulle ta. En halv minut ungefär. Såhär såg det ut.

Ja och efter det slutade han höra av sig. Undrar varför? Jag fattar ingenting, vi skulle ju bli nära vänner liksom?

Är man änka och 50+ så är man också tydligen måltavla. Den senaste tiden får jag mängder (ja, ja, kanske 10-15 st) vänförfrågningar på Facebook från änklingar. Och om det var så skulle det väl vara ok antar jag, men dom här kontona har inga vänner och inga bilder. Man kan ju lista ut vad dom vill. Nu är jag ju en sån som tittar på dokumentärer på Tv och ser ur den vinkeln. Funderar nästan på att acceptera en av vänförfrågningarna för att se hur lång tid det tar tills vederbörande vill träffas men inte har pengar till biljetten, eller kanske en sjuk mamma, eller både och.

Ja, annars plockar jag svamp för första gången i mitt liv. Håller mig till soppar som är säkra kort för nybörjare. Älskar svamp!

   Det är ju val snart också......

När vi flyttade till ridskolan tyckte Petter att det mesta var småläskigt eller jätteläskigt, bara att gå till hagen kunde vara en utmaning. Sen är han ju en sån som vill ha koll på sin omgivning också. Och sån är ju jag också. I somras började man bygga (eller man har ju inte börjat än men röjt och haft sig) precis bredvid stallet där vi rider när vi ska rida ut. Det har varit skogsröjning, det har åkt grusbilar och nu är det traktorer som skyfflar grus hit och dit. Vi möter grusbilar och Petter rör inte ens på örat. I förrgår stod jag 50 meter ifrån grusbilen när den släppte iväg allt grus (ni vet hur det låter) och Petter stod stadigt. Idag red jag förbi när två grävskopor stökade en bit ifrån. Superbra miljöträning men också ganska irriterande. Ja, ja! Duktig kille i alla fall, kanske han börjar bli vuxen :)

Vi har smugit igång träningen lite försiktigt och jag försöker följa schemat jag gjort även om jag oftast måste flytta runt dagarna lite, men ännu har jag lyckats hålla alla pass inom rätt vecka. 

Mån-uteritt, bara vara

Tis-trampet i stigbygeln, lite böjning

Ons-ut, lite mer tempo

Tors-böjda spår

Fred-Travuppgångar, skolskritt, lite mer samling

Lör-vila

Sönd-ev ut, annars vila

Det känns så jävla bra att alltid vara supernöjd med honom efter avslutat pass. Klart det händer att det känns skit, men det är väldigt sällsynt, men till viss del tror jag att det beror på hur man focuserar. Det kanske inte blev som  jag hade tänkt mig, men något blev väl bra, och då är det där focuset ligger. Ja, ja, det där får vi träna mer på men jävlars vad duktig han var på det där. Och så avslutar man nöjd, och det känner hästen, att matte är nöjd och glad. Tror i alla fall jag. Trevlig helg!