Nu är surhösten här, regn och blåst men ändå med en speciell myskänsla. Jag gillar ju hösten men när det regnar på snedden och blåser så att hästarna står med rumpan mot vinden och huvudet i backen, då är det mindre kul. Igår red Moa Petter igen, han visste direkt att det skulle galopperas. Pep och sprang på snedden vid första fattningen, så kul hade  han i alla fall.

Idag hoppas jag på uteritt, att regnet ska vänta lite, eller i alla fall bara droppa lite försiktigt. Varje tillfälle jag får ligger jag på sängen och vilar ikapp, lägger bort massor av måsten, gör bara det absolut viktigaste...