Det är märkligt hur tiden fungerar, för på ett sätt hände det igår, och på ett annat sätt var det länge sedan. Det har hänt så mycket sedan 25 juni, men ändå är det så färskt. Det har inte blivit lättare, men det har blivit på ett annat sätt. Jag får inte till det riktigt och det är oerhört jobbigt, orken är slut och nu känner jag mig mest uppgiven och ledsen ända in i inälvorna. Kan man bli mer knäckt? Klart man kan! Men att ge upp finns fortfarande inte, får se hur länge jag orkar.... Petter får en vilovecka nästa vecka, mest för att jag behöver det.

Petter reds ut igår, det snöade lite...bönan fick vila, hon har varit så duktig sista tiden.