April visar sig från sin värsta sida. Igår åkte jag till stan för att få behandling av min naprapat. Det snöade blötsnö och däremellan sken solen på värsta vårsätt. Jag är ju stel i kroppen, och lite sned, men han märkte att jag hade gjort yogaliknande övningar. Min läxa är att fortsätta, framförallt med stretchningen. När jag tror att jag sitter rakt över hästen, så sitter jag egentligen i en vänsteröppna. Antar att vi alla är lite sneda och vinda, men det är bra att veta om det tänker jag, och göra det man kan.

Jag har börjat karda ullen, det går långsamt framåt, det är inte det roligaste jobbet. Enformigt och supertråkigt, vilket gör att jag pallar med max en kvart om dagen. Det får ta den tid det tar liksom.

    När man kardat är det så mjukt och fluffigt, som spunnet socker.

På eftermiddagen tog jag med mig dottern och hundarna på promenad, alla utom gubbens hund, för hon vill bara vara med "pappa". Men när vi kommit en bit såg vi dom komma efter oss. Hon hade gått in till gubben och fnyst åt honom flera gånger, och dessutom sparkat på honom med sina bakben (vi kallar det skotta) som hon gör när hon vill något. Han hade inget annat val liksom.

      Idag har jag tänkt rida, hoppas väderet är snällt. Iris har börjat väcka mig klockan 4 på morgonen nu..... Tidiga kvällar blir det.