Igår blev det inte mycket gjort på hästfronten, då jag var i stan med dottern igår. Hennes hjärta krånglar lite genom att hoppa över slag och rusa ibland, så igår fick hon ett EKG som hon skulle gå med i ett dygn. Det tyckte jag var lite kort tid för tänk om det inte händer under den tiden då... Då måste man ju börja om från början igen för man vill ju veta om det är något som ska åtgärdas eller om det är helt normalt.

Jag blir väldigt trött i huvudet av att åka iväg, det resulterade i att jag stod och ropade efter hundarna med stängd ytterdörr..... Inte så stor chans att dom hörde mig..... Insåg mitt misstag dock och öppnade dörren och ropade in dom.

Idag tänkte jag jobba vidare med bönan i paddocken, Petter ska få komma ut och miljöträna med fåglarna hahaha

Den här bilden är som snodd från min uppväxt.

Han måste ha snott den från oss, eller är det möjligt att det finns fler? Ja, ja. Väldigt vanligt vid middagsbordet var det i alla fall. Brorsan tyckte att jag smaskade, i stil med bilden ovan. Istället för en pistol hade han en ketchupflaska, när jag smaskade en gång till (för det måste man ju göra om man är lite rebellisk) så slog han näven i ketchupflaskan så att det sprutade rakt på mig.

Igår red jag för första gången sedan innnan Gotlandsresan, försökte träna på mina hemläxor vilket var lite svårare att göra hemma.... Kanadagässen flög ovanför vårt huvud, däremellan stod dom på lägdan och såg otäcka ut (Petters ord), men vi är på g i alla fall. Man måste börja någonstans. Bönan fick komma ut i paddocken igen, och vi fortsatte med groundworken, och en kort stund longering. Hon skötte sig riktigt bra! 

April visar sig från sin värsta sida. Igår åkte jag till stan för att få behandling av min naprapat. Det snöade blötsnö och däremellan sken solen på värsta vårsätt. Jag är ju stel i kroppen, och lite sned, men han märkte att jag hade gjort yogaliknande övningar. Min läxa är att fortsätta, framförallt med stretchningen. När jag tror att jag sitter rakt över hästen, så sitter jag egentligen i en vänsteröppna. Antar att vi alla är lite sneda och vinda, men det är bra att veta om det tänker jag, och göra det man kan.

Jag har börjat karda ullen, det går långsamt framåt, det är inte det roligaste jobbet. Enformigt och supertråkigt, vilket gör att jag pallar med max en kvart om dagen. Det får ta den tid det tar liksom.

    När man kardat är det så mjukt och fluffigt, som spunnet socker.

På eftermiddagen tog jag med mig dottern och hundarna på promenad, alla utom gubbens hund, för hon vill bara vara med "pappa". Men när vi kommit en bit såg vi dom komma efter oss. Hon hade gått in till gubben och fnyst åt honom flera gånger, och dessutom sparkat på honom med sina bakben (vi kallar det skotta) som hon gör när hon vill något. Han hade inget annat val liksom.

      Idag har jag tänkt rida, hoppas väderet är snällt. Iris har börjat väcka mig klockan 4 på morgonen nu..... Tidiga kvällar blir det.

Igår skulle vi ut i paddocken för första gången sedan i höstas. Väderet var inte mycket att hurra över, det blåste kallt och snöade med jämna mellanrum. Petter är alltid uppspelt första gången/gångerna vi är där om det har gått ett tag sedan sist så jag tog honom från marken. Vi håller oss till rutinen och går in i gräshagen precis bredvid paddocken först, så får han tagga ner och blänga på paddocken i lugn och ro. Tycker han skötte sig riktigt fin och han lyssnade rätt bra även om jag märkte att han var ofocuserad. Efter några varv släppte jag honom lös och då förvandlas han till Räzer-Petter (det gäller att hålla sig ur vägen) för då springer han och bockar och hoppar omkring, rejsar på långsidorna, byter varv ibland och ibland gör han en volt. Jag står i mitten och tittar på, det går inte att göra något annat för han är väldigt upptagen med det han gör. När han tycker att han är klar, kommer han in till mig. "Nu är jag klar mamma, nu kan vi gå och äta lite mer gräs ok". Så så mycket jobb blev det inte gjort, men han fick busa av sig i alla fall och det måste göras innan vi kan börja få något gjort där inne.

Gjorde samma sak med bönan, men hon är en sansad dam och travade iväg ett halvt varv, sen kom hon in till mig igen. Vi gjorde lite groundwork i nått varv bara för att känna efter. Hon skötte sig fint! Ser fram emot när vi är lite mer på gång.

Så skulle då bönan på återkoll. Min kompis kom hit på morgonen och följde med mig in till kliniken, det är alltid skönt med sällskap. När vi kom fram lastade vi ur och gick in för att anmäla oss. En operation hade dragit ur på tiden så vi satte oss för att vänta. Sen kom en ponny in akut så vi fick vänta lite till. Sen ringde min kompis telefon, såg direkt att det var något viktigt. Hon blev alldeles vit i ansiktet, trodde typ att någon hade dött. Hon reste sig upp och sa "jag måste åka". Det visade sig att hennes treåriga barnbarn hade en lever som väntade på Huddinge, och transplantationen utförs i skrivande stund (alla tankar till hela familjen).

Bönan fick återigen beröm för sin vänliga personlighet och magen såg väldigt fin ut, tre små rosa prickar var dock kvar så hon får äta medicin några veckor till för säkerhets skull. Vi kan börja jobba igen, så idag ska vi ut och inviga paddocken för den här säsongen.

Min vackra prinsessa

Stugorna vi bodde i var hur mysiga som helst, man kände sig som Emil i Lönneberga typ.

  Och  naturen var väldigt karg i jämförelse med vad jag är van.

        En av dagarna åkte vi in till Visby för att äta middag. Jag hade ju aldrig varit på Gotland innan så Visby var mäktigt att se, med muren och dom gamla byggnaderna, som en blandning mellan gamla stan i Stockholm och dom gamla träkåkarna på söder.

Sista dagens ridning var extra kul och nyttig. Jag är ju lite kortare i min vänstra sida (ingen nyhet) och det fick jag lite hjälp med.

Misslyckades med att ladda upp filmerna, gör ett nytt försök imorgon. Håll tummarna nu för bönans återbesök.

Men jag har ju varit på äventyr ju, på Gotland. Vi var tre som åkte bil från Ånge (och två flög från Sundsvall). I måndags morse klev jag upp 03.00 och tuffade iväg. Det var (naturligtvis) nästan ingen trafik alls. När vi stannade för att äta frukost/lunch vid åtta hade macken inte ens öppnat så vi fick så och vänta en stund haha. I Gävle var det snöstorm och stackars dom som hade bytt till sommardäck...

Vi kom i god tid fram till färjan, vi hann till och med ta en fika.

    Sen var det bara att köra på, parkera bilen och ta plats. Resan över tog tre och en halv timme (mot tidigare åtta timmar).

  Vi stannade för att handla lite mat så att vi skulle ha frukost och middag och sen mot Gotlands Ridakademi då.

                    Vi gick direkt ner till ridhuset såklart och bilderna visar ridhuset från utsidan och insidan. När vi kom tränades det hästar, vi såg tre tränas innan vi packade in oss i husen. Jag fick ett eget litet rum och delade kök med dom andra som i sin tur delade på en liten stuga (ingen sängplats för mig där)

    Litet och mysigt med egen toalett/dusch. En grej som överraskade mig, var hur kallt det var, mycket kallare än hemma även om våren hade kommit längre (det var grönt). Jag borde ha packat termobyxor istället för ofodrade ridbyxor, skoterkängor istället för tunna läderridstövlar......ja, ja nästa gång vet jag, för fler gånger det blir det.

På förmiddagarna hade vi Bodyawerness som till en viss del liknar yoga men inte helt och hållet (nu har jag ju inte hållt på med yoga så helt säker är jag inte). Det går ut på kroppskännedom, man gör olika övningar för att lära känna sig kropp, vad som funkar, vad som är svårare. Focus låg på bäckenet, och det kom igen i ridningen sen eftersom det var focus på sits och hur vi använder bäckenet i sitsen. Vilken perfekt början!

Jag hade blivit tilldelad deras PRE-hingst och var lite nervös inför första passet, är inte helt bekväm med att rida nya hästar, man är så van med sina egna. Ridhuset var delat (med bommar och stolar och en lina) i två. Så ett ekipage på ena sidan och ett på den andra. Första lektionen fick vi känna hur det kändes att bara gunga med i steget, först focusera på när det inre benet lämnade marken, upp och ner. Sen fram och bak, och hur man genom att korta fram och bak minskar steget, och genom att öka, länga steget.

Fullt focuserad på att känna att jag sitter helt rakt över hästen, med lika mycket vikt på båda sitsbenen.        

Och vi red på lina. Dels för att även om det låter pyttigt så tog det allt att focusera på sitsen, att hålla på och styra också hade stört, dessutom var det ju andra hästar på nedre delen av ridhuset, och alla hästar kände inte varandra så det var även en säkerhetsaspekt på det.    Väldigt nöjd med hjälpen jag fick, och det var så värdefullt att ha en häst som visade direkt när det kändes bra och man gjorde rätt, för det var så små rörelser att man kanske inte hade märkt skillnaden på sin egen häst. Men det ska jag såklart pröva. Kanske imorgon, men först ska bönan på återbesök till kliniken så jag får se hur mycket energi jag har kvar efter det. Imorgon får ni se film från sista träningen.

Nu har jag packat typ allt utom det man använder varje dag, imorgon kommer jag inte hinna blogga då jag måste gå upp redan vid halv 4 men jag har kameran med mig och uppdaterar från Gotland. Petter har fått vila nu eftersom det kom snö och vinterskorna är utbytta mot sommarskor. I hagen är det inga problem eftersom den är mjuk, men det känns dumt att ge sig ut på en snötäckt väg. Idag är det dock bart så kanske vi ger oss ut en sväng i skritt då det är minusgrader och rätt hårt på vägen.

Vi har firat påsk rätt sparsamt eftersom den vuxna halvan av familjen försöker hålla koll på vikten.

      Tårtan gjorde jag för första gången, det är mangomousse, god men ingen favorit. Det skulle ha varit lakritsmaränger också men dom misslyckades jag med katastrofalt så dom hamnade i papperskorgen.

Djuren är så gulliga, när vi sitter vid köksbordet gör dom det också. Under bordet eller på bordet beroende på om det är en katt eller en hund.