Nu är jag så TRÖTT, med stora bokstäver. Mentalt slut skulle man också kunna säga, allt är jobbigt, får pressa mig till allt som ska göras, även det enklaste....som att laga middag känns som att bestiga ett berg.

Lämnade in bilen igår, och fick promenera dit jag skulle, vilket väl är bra på ett sätt men väldigt jobbigt och stressande (eftersom det tar så lång tid att gå). När jag på eftermiddagen skulle hämta den visade det sig att dom hade fått fel kors och att vi måste göra om proceduren på onsdag. Dessutom visade sig det att jag måste byta hjullager också.

Petter var supertaggad igår. Delvis för att han  hade vilat dagen innan, men också för att det blåste och åkte en helikopter ovanför oss.

Bönan fick vila, jag orkade bara inte.....

Igår vilade hästarna, och jag med. När jag hade släppt ut dom åkte jag hem och lade mig raklång på sängen, och där låg jag nästan hela dagen. I omgångar hade jag även sällskap där av truddelutterna

Närmast Bebis, Malin och Humlan.

Idag ska bilen lämnas in på verkstad och jag har massor av ärenden, och så tänkte jag hinna rida också.

Dagarna som passerar..... Ni vet, vad jag menar. Se till att göra något du tycker är kul varje dag, för mig är det hästar. Jag umgås med mina hästar varje dag, jag vill släppa ut och in dom själv, jag vill vara nära dom även fast jag inte bor på samma ställe som dom.

Igår red jag Petter i paddocken, han så så mjuk och följsam nu. Volter har vi alltid haft svårt för, nu håller han en volt enbart för sitsen, byter riktning för sitsen, och växlar mellan öppna och slutna. I skritt stannar han för sitsen, lite svårare i traven att stanna för sitsen men vi jobbar på det, så travuppgångar gjorde vi, men det blev ett kort pass eftersom han var så fin. Åker en bog in eller ut, är det jag som sitter snett.

Bönan fick sadel på och fick jobba lite i paddocken även hon, duktig tjej. Har sålt hennes engelska sadel då jag inte gillade den, så hon får ha Petters sadel. Den ser ut att passa bra även på henne. Jag tror jag äntligen har vant mig med sadeln nu, trivs väldigt bra i den.

Nu kommer känslan av tomhet. Jag har ju varit så upptagen, upptagen med att packa, att flytta, att städa, att.... Och nu när det snart är klart kom den där känslan. Vad ska jag göra nu då? För nu kommer ju vardagen, och i den är jag ju ensam (med barnen), men Mikke är ju inte med längre. Det känns tomt. Känslorna kommer nu när tankarna inte är på andra ställen, och det måste dom ju göra, men lite läskigt är det. Samtidigt har jag längtat efter vardagen för man orkar ju inte hur mycket som helst, och jag har väl skyddat mig själv genom att göra allt det jag gjort för att komma hit, och nu är jag här och känner mig lite ensam och liten. Det är en process såklart, och det fixar jag, men jobbigt är det.

Bönan fick en dusch och en promenad igår, så nu är svansen vit och fin.

På kvällen satt jag och gick igenom gamla foton....

Igår var jag lite piggare och red igen, det gör så mycket gott för själen, och Petter verkar trivas jättefint med sällskapsridning och han kanske blir lite mer miljötränad också...

     Dumt att frångå omtyckta rutiner, Petter är van att få äta lite gräs när jag har hoppat av.

Igår hade jag hjälp på gården av Veronica (Tack snälla), och nu är det inte mycket kvar, lite småplock bara, och stallet. Bouppteckningen är klar så nu säljer jag bilarna. Någon som är intresserad av en Saab 9-3 Se 5d 2.0t M1 -99 som inte har gått så långt då den har stått de senaste sju åren (10 000), eller en Jeep Grand Cherokee -02 med FETA däck (50 000)?

´Plockar gärna hallon och äter direkt från busken, men när vi flyttade och jag ser hallon tänker jag att någon har pissat på dom....