Jag har på sista tiden börjat snegla på Artur.... Han är ju där varje dag, och han är ju faktiskt min... Härom veckan satte jag på en av mina sadlar på hans rygg, den låg fint där, och igår satte jag mig upp och red en stund.

På grund av ekonomi tänker jag inte ta över honom helt, men jag tänker rida honom några gånger i veckan, fortsätta där vi var för två år sedan....

Trampet i stigbygeln satt kvar i minnet, stanna för sitsen.... inte lika mycket men det kommer. Vi jobbade (som vanligt) väldigt kort, kanske max 10 minuter blev det, han har ju ett annat jobb nu, så det här blir mer som pausgymnastik eller nått. Vi höll oss i skritt eftersom vi börjar ju där. Det kändes tryggt och riktigt skönt. Fick en stark känsla av uppskattning från Artur. Dessutom har jag ju gått ner typ 10 kg sedan den här bilden togs...