Man har ju drömmar, planerar, hoppas, förbereder. Det kan ju vara olika, semester. Sen har man ju drömmål, saker man jobbar mot, "nästa år ska jag åka till Beverly Hills". Sen har man såna där vilda drömmar som inte är med i planerna men som ändå finns där, "coolt det vore att åka till månen", och det är ju ingen omöjlig dröm egentligen. Någon sa: Kan du drömma det, kan du göra det. 

Igår hade vi träning. Petter ingår i mina drömmar, och sakerna vi gör och ska göra. Igår gjorde han något som var lite av en sån där cool grej som jag inte drömt om för att det har känts för långt bort.

Ja, vi red på en volt i skritt. Sju skolskritt. Sju vanliga. Sju skolskritt. osv. Sen sa Yvonne att jag i en sån skolskritt skulle tänka travuppgång. Det som hände var... han samlade ihop sig ordentligt (fick lite känslan av bockserie på g) och hoppade fram ett steg. Glömde säga att han pep samtidigt. Och detta gjorde han tre gånger och jag fattar fortfarande ingenting. Var tvungen att fråga Yvonne vad det var han gjorde egentligen. Anslag till Terre a terre var det visst, och det fick jag göra igår på min bärsärk. Så mycket kraft!