I torsdags fick bönan sina vingar. Vi har varit tillsammans sedan hon var föl, varje måltid, varje utsläpp, varje dag i alla år. Jag var med henne till slutet då jag ville att hon skulle ha den tryggheten. Jobbigt, men jag skulle inte vilja lämna över det till någon annan. Vi två...

Vackra rara bönan, så tacksam jag är över vår tid tillsammans, tacksam för att du fick in mig på AR-tänket, att jag fick omvärdera mitt sätt att tänka. 

Petter var lite off den dagen såklart men igår fick han en ny kompis och man måste bara älska hur hästar är.... här och nu. Igår var igår och idag är nu. Imorgon har inte varit men nu är nu. 

Vi borde vara lite mer som hästar. Nu! Tiden är nu! Igår har passerat och imorgon finns inte ännu.