I Söndags var det träning för Yvonne. Vi hade bestämt att hon skulle rida Petter. Han har känts så extremt fin sista månaderna (minst) så jag ville att hon skulle rida honom, känna var vi är, spänna bågen lite mer, och hur ska vi gå vidare? För det man vet vet man och det man inte vet måste man lära sig. 

Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte fotade/filmade men där och då ville jag vara  helt med och SE min vackra häst, för wow.... Jag vet ju  hur det känns, en helt annan sak att få se honom pumpa i samlad trav och helt bära sin egen kropp, trampa till.  Hemläxa: våga rida även när han piper :) och försöka göra passen i ridhuset liiite längre. Jupp jag får jobba på det. 

Idag fick han skritta ute på lång tygel då jag gissar på lite träningsvärk.

Humlan var på röntgen förra veckan och tyvärr är det så att hon har pålagringar (artros) i båda frambenen. Metacam i två månader till att börja med, sen hoppas jag att hon kan vara utan den större delen av tiden och bara behöver medicin i perioder, men det kan också vara så att hon behöver hela tiden. Vi får se.

Mitt kraftpaket