Idag har det gått tio månader sedan Mikke dog.... det känns fortfarande helt sjukt att säga/skriva det.... Mikke dog. Tror det är därför jag säger det så ofta.... för att få in det i huvudet. Fast jag vet ju.... men det är fortfarande konstigt att säga det, som att man står och ljuger eller nått. På dom här tio månaderna har det hänt saker som normalt sett kanske händer under tio tjugo år så på ett sätt känns det länge. Skumt!

En ung ridskoleelev målade av Petter och bönan åt mig, är så supernöjd, och jag gillar dom mer och mer för varje gång jag ser på dom. Tycker hon fick till deras uttryck så väl.