Bönan kunde inte ha fått kolik på en värre dag. Som bekant så ligger hon ju aldrig i hagen, och gör hon det, då har hon kolik. Hon är ju återfallsförbrytare och får nästan alltid känning höst och vår. Vid tiotiden såg jag henne rulla. Hade det varit Petter så hade jag inte tänkt på det, men med bönan....gick ut och tog in henne. Kollade på henne en kort stund innan jag visste med säkerhet. Har en häst kolik så är det ju promenad tio minuter varje timme som gäller det vet jag väl, samt ta bort all mat. Så då satte jag på henne en grimma och gick iväg.....bara för att inse det nästan omöjliga i det företaget...hon satt på rumpan och gled iväg några gånger...åh nej....hur ska vi göra?

  Tänk er detta......med lite snö ovanpå. Det var/är fan inte kul, det kan jag lova. Jag hade ju sandat en liten ränna, men den var ju översnöad och lite svår att se. Självmordsuppdrag. Såg brytna ben (bönans) framför mig och kände mig alldeles villrådig. Bönan hade väldigt ont, ett av de värre anfallen faktiskt.....gissar att det har med underlaget att göra, hon har väl rört sig dåligt den sista tiden. Jag ringde veterinären och bad dom komma (slapp i alla fall jourtiden). Medan jag väntade gick jag runt och försökte hitta en väg vi kunde gå och kom fram till att plogkanten var säkrast, men försök att få en häst att gå mitt på plogkanten, det blev en kortare promenad då hon ville lägga sig hela tiden.....hade hon gjort det vete fan om hon hade kommit upp igen med tanke på underlaget. När hon har ont ligger hon eller står och sträcker ut magen.

    Veterinären kom, gav smärtstillande och lite lugnande, slangade i henne vatten och paraffinolja (bönan är så himla duktig), stoppade in hela armen i rumpan och plockade ut bajs. Fick order om att promenera henne, förklarade läget med underlaget (kände mig gråtfärdig). När hon hade kvicknat på sig efter det lugnande medelet såg jag hade det inte hade släppt, så ringde igen och bad dom komma tillbaks. Gick mellan boxarna och stallgången tiotalet gånger, hon lade sig hela tiden. Veterinär två kom och beordrade trav och då ville jag gråta igen......hur fan skulle jag göra.....bilvägen var inte heller sandad. Isgata med snölager på. Kanske kunde jag slå någon eller nått..... Mer smärtlindring, slangen genom näsan igen (utan lugnande denna gång eftersom vi skulle ut och trava) och jag måste återigen berömma min prinsessa. Lite näsblod blev det men direkt efteråt var det som att det släppte. Hon bajsade och såg lugn ut.  Veterinären tyckte att vi bodde mysigt jag och mina cowboyhästar.......(?). När veterinären hade åkt gick jag försiktigt på den upptrampade stigen ner på vägen. Som tur var så hade det fryst på lite och vi kunde trava (fast helt tryggt var det inte). Sen gjorde vi så då varje timme. När jag var ut för några timmar sedan  hade hon bajsat flera gånger så nu hoppas jag att det inte är sämre när jag kommer ut nu. Någon sömn har det inte blivit och idag kommer equiterapeuten, hoppas jag kan vila lite innan dess och hoppas bönan  har fått någon vila och att hon fortsätter att må bra. Om det skulle vara tarmvred så måste man åka till Uppsala för operation, vilket är något jag inte skulle göra, alltså stoppa in en häst som har såååå ont i magen i en transport för att åka 50-talet mil, vilket gissningsvis borde ta omkring 7-8 timmar. Dessutom skulle transporten åka av innan jag kom ut på vägen..... Hoppas ni får en bra dag!